gkh-historik-byggnaden-1280x680px

Arkitekter

Konsthallen ritades av arkitekterna Sigfrid Ericson och Arvid Bjerke. Staden hade några år tidigare utlysts en arkitekttävling för utformningen av Götaplatsen som vanns av arkitekterna Ragnar Hjorth och Ture Ryberg för förslaget som gick under mottot “Forum Artium”. Trots detta blev det till slut ändå Ericson och Bjerke som stod för planritningarna av den platsbildning som fungerade som entré till jubileumsutställningen, där Göteborgs Konsthall kom att placeras i kvarter 9 Gräfsnäs, Lorensberg.

Byggnad_fasad_b845px
Teckning från 1922. Sigfrid Ericson & Arvid Bjerke
Teckning från 1922. Sigfrid Ericson & Arvid Bjerke
Teckning från 1922. Sigfrid Ericson & Arvid Bjerke

Byggherre och material

Som byggherre för konsthallen valdes A Krüger & Son AB. Det signifikanta grågula teglet på konstmuseet och konsthallens fasader levererades av Lomma tegelfabrik medan det invändigt på konsthallen användes rött tegel från Göteborgs tegelaktiebolag. Konsthallens port ut mot Götaplatsen är i ek och beställdes från Tidaholms Bruks Aktiebolag, med gjutna handtag i oxiderad brons från Nordiska Kompaniet i Stockholm. Inne i entrén valdes mörkröd kalksten i golv, golvlister och portaler som levererades och lades in av Majornas Stenhuggeri. På toaletterna valdes istället ett vitt marmorgolv. Utställningssalarna hade spända vävtapeter målade i ljusgrått på väggarna, och på golven lades ett rödbrunt kvadratiskt eller sexkantigt tegel från Aktiebolaget Helsingborgs Ångtegelbruk – ett tegelbruk som blivit väldigt populärt inom modernistiska kretsar i och med Helsingborgs industri- och slöjdutställning 1903. I december 2017 tog Länsstyrelsen beslut om att huset skulle byggnadsminnesmärktas.

Lokaler

1925 flyttade Konsthögskolan Valand från Valandhuset på Vasagatan till den provisoriska lokal på Ekmansgatan bakom nuvarande konsthallen där den finska delen av jubileumsutställningen visats. Lokalen var en oisolerad träbyggnad med enbart takfönster som till största delen bestod av två stora rum och en farstu. I dessa lokaler huserade först Tor Bjurström, med elever som Inge Schiöler, Ivan Ivarson, Nils Nilsson och Ragnar Sandberg – konstnärer som senare skulle kallas Göteborgskoloristerna. 1929 tog Sigfrid Ullman över, 1938 Nils Nilsson och slutligen Endre Nemes 1947. I slutet av 1950 flyttade skolan till Dr Saléns gata på Södra Guldheden.

Flygbild av Götaplatsen 1923. Foto: Göteborgs Konstmuseum
Flygbild av Götaplatsen 1923. Foto: Göteborgs Konstmuseum

Den stora byggnad som låg parallellt med Stenhammarsgatan, där den danska konstutställningen presenterats 1923 fortsatte att vara en del av konsthallen. Hur länge, och i vilken utsträckning där visades konst är oklart. I januari 1952 beslutades att en huskropp som förband nuvarande konsthallen med dessa lokaler skulle rivas så efter det kan vi dra slutsatsen att det inte visades konst där. 1957 placerades där istället en permanent industrihistorisk utställning. Samlingen bestod av material insamlat sedan grundandet av Göteborgs museum 1862. 1961 invigdes lokalerna officiellt som Göteborgs industrihistoriska museum, ofta bara kallat Industrimuseet. Här kan tilläggas att konsthallen och industrimuseet 1969 gjorde ett samarbete i utställningen Vardagstrafik för vem? som visades 4-26 oktober.

1982 flyttade industrimuseet till Apotekarnes i Gårda, men lades sedermera ned och samlingen blev en del i det nybildade Göteborgs Stadsmuseum. Byggnaderna på baksidan av nuvarande konsthallen där Industrimuseet och Valand legat revs 1983, bland annat för att ge plats åt Hasselblads center administrativa lokaler. Detta var de sista av de provisoriska paviljongerna från Jubileumsutställningen 1923 som fanns kvar i Göteborg.

Utsmyckning

På konsthallens fasad som vetter mot Götaplatsen finns tre grunda valvbågade nischer. Uppe i dessa sticker det ut tre balkar i snidad metall. Ovanpå dessa balkar fanns från början var sin skulptur som föreställde ett lejon men som ganska snart efter jubileumsutställningen plockades ner, eftersom de var gjorda i obeständiga material som gips och trä, precis som medaljongerna som under utställningen satt på konstmuseets fasad. Inte förrän 1956 lät man dessa balkar bli utsmyckade igen. Denna gång med tre lejon skapade av konstnären Palle Pernevi.

Illustration Palle Pernevi
Illustration Palle Pernevi

På konsthallens tak finns en metallbalustrad och åtminstone fram till tidigt 1940-tal fanns det på sidan av hörnbalustrarna varsin kvinnoskulptur. Ursprungligen planerades konsthallsbyggnaden som något provisoriskt och under flera år betecknades den just som sådan. Planer på att utvidga har dykt upp under olika perioder. På 60-talet arrangerades en arkitekttävling för att bygga en ny konsthall på gamla högskoletomten mittemot Stora Teatern. 1962 lade istället Yngve Lundquist & Hans Rendahls arkitektkontor fram ett förslag på hur man skulle kunna utvidga konsthallen genom att bygga ut på baksidan och skapa ett utställningsrum i tre etager och flytta ned entrén för att slippa de många trappstegen. Men det blev aldrig mer än ett förslag. På andra våningen, i lokaler som idag tillhör Hasselblad Center fanns en bostad med vestibul, två rum och kök som fungerade som tjänstebostad åt intendenten på konsthallen. Vilka av intendenterna som faktiskt nyttjade den är oklart men ivarjefall Rudolf Flink bodde där under sin period som intendent.