Okänd fotograf, Jubileumssutställningen 1923, Götaplatsen
Okänd fotograf, Jubileumssutställningen 1923, Götaplatsen

Jubileumsutställningen 1923

1923 firade Göteborg 300 år som stad, och av den anledningen arrangerades en stor jubileumsutställning. Genom detta arrangemang tillkom flera nya byggnader och institutioner i staden som Botaniska trädgården, Liseberg och Götaplatsen med bland annat konstmuseet och Göteborgs Konsthall.

Invigningsutställningen i konsthallen var Nordisk Konst vilken öppnades samtidigt som Jubileumsutställningen den 8 maj 1923. I de lokaler som vi idag kallar Göteborgs Konsthall fanns delar av den norska utställningen som omfattade 20 konstnärer plus en hedersutställning med Edward Munch, som tilldelats hela stora salen.

Övriga norska konstnärer, tillsammans med den danska och finska delen av utställningen fanns i lokaler som idag är rivna och som låg på baksidan av nuvarande konsthallen. Den svenska samtida konsten var uppdelad i västsvensk och svensk och kunde beskådas på Göteborgs konstmuseum.

Utställningen möttes redan långt innan öppnandet av högljudd kritik, främst från Göteborgs konstnärsklubb som protesterade mot att representanterna för den svenska konsten dominerades av modernister, och då främt ifrån gruppen Falangen. Konstnärsklubben anordnade därför en opponentutställning på Valand och Chalmers där cirka 175 svenska konstnärer deltog.

gkh-planritning-720px
Planritning över konsthallen

Förord invigningsutställningen

I utställningskatalogens förord skriver Axel L Romdal, dåvarande chef för Göteborgs Konstmuseum och ledamot av Göteborgs konstförening:

“När Göteborg till den utställning varmed staden högtidlighåller det trehundraåriga minnet av sin tillvaro inbjudit den nordiska konsten, hava därmed gamla traditioner fullföljts. Skandinaviska konstutställningar voro anordnade i vår stad åren 1869, 1881, 1886 och 1896. Denna gång har inbjudan utgått till ett begränsat antal målare och skulptörer inom vart och ett av de nordiska syskonfolken. Begränsningen har dels föreskrivits av den yttre nödvändigheten, dels av önskan att undvika den tyngande verkan av massutställning. Ofta har det klagats över ett planlöst hopande av konstverk utan varje inbördes sammanhang eller samklang. Man önskade icke ännu en gång upprepa en vedertagen men utdömd form för konstnärliga uppvisningar. I stället ville man giva något nytt, ett verkligt tillfälle till studier, jämförelser och skönhetsupplevelser. Alla Nordens konstnärer av förtjänst och värde kunde icke inbjudas att utställa. Man lät valet falla på en grupp av yngre målare och bildhuggare från varje land, företrädande nyare riktningar, detta i tanke, att en samfälld mönstring av mot varandra svarande representanter för den moderna konsten i de fyra landen skulle bliva av bestående gagn för Nordens konstliv”.