Stora Salen på Göteborgs Konsthall. Illustration från utställning med Carl Wilhelmson 1926.
Stora Salen på Göteborgs Konsthall. Illustration från utställning med Carl Wilhelmson 1926.

Bildandet av Aktiebolaget Göteborgs Konsthall (1922)

Konsthallens utställningsverksamhet har sin föregångare i de utställningar som Göteborgs Konstförening anordnade i Valandhuset på Vasagatan vilket invigdes 1886. I samma hus låg även Göteborgs musei rit och målarskola (senare Valands målarskola). 1922 behövde lokalerna renoveras, men Aktiebolaget Valand hade inga pengar och huset var tvunget att säljas varvid utställningsverksamheten och konstskolan stod utan lokaler. Byggandet av konsthallen föregicks av att Göteborgs Konstförening upplöste Aktiebolaget Valand och istället lät det uppgå i det nybildade Aktiebolaget Göteborgs Konsthall. Detta nybildade aktiebolag kunde sedan med bidrag från Göteborgs stad inför Jubileumsutställningen uppföra konsthallen vid Götaplatsen till en kostnad av 316 846,22 kr i dåtidens penningvärde.

Ombildning till stadens ägande efter Jubileumsutställningen (1923-1927)

När Jubileumsutställningen avslutats påbörjade Göteborgs Konstförening den ordinarie utställningsverksamheten i konsthallen och den 3 november 1923 invigdes minnesutställningen över Karl Nordström. Aktiebolaget Göteborgs Konsthall upplöstes i och med att konsthallsbyggnaden överlämnades som gåva till Göteborgs Museum den 31 december 1927. Efter detta ägdes byggnaden av Göteborgs stad medan verksamheten fortsatte att skötas av konstföreningen.

De första åren fungerade konstmuseets chef, professor Axel Romdahl, som intendent för konsthallen. Under denna period märks utställningar med John Sten, Humoristernas salong, Isaac Grünewald, Carl Wilhelmson, Carl Ryd, fransk konst, Tor Bjurström, Gösta Adrian-Nilsson, Otto G. Carlsund, Ivar Arosenius, Sven X:et Erixson och gruppen Optimisterna.

Göteborgs Konstförening driver konsthallen (1928-1967)

GKH_verksamhetshistoria_240x200px
Tor Bjurström, John Ekström, Philibert Humbla, hunden Sixten och Axel Romdahl fotograferade inne i konsthallen på 1940-talet.

Mellan 1928 – 1933 var Philibert Humbla intendent och arrangerade bland annat utställningar med modern rysk konst, ung modern konst från Hamburg, Birger Simonsson, Tor Bjurström, Agnes Cleve Jonand, Henrik Sörensen, fransk konst, Ivan Ivarson, Ragnar Sandberg och Hilding Lindqvist. Därefter följde kompositören och konstnären Gösta Nystroem som intendent 1934 – 1937 som bland annat presenterade Magnus Bjursten, Folke Persson, Vera Nilsson, Greta Knutson-Tzara, Hjalmar Eldh, Charlotte Mannheimer, Hjertén och Grünewald, Carl Kylberg, Halmstadgruppen, Ivan Ivarson och Ragnar Sandberg.

Konstnären Tor Bjurström innehade tjänsten mellan 1936 – 1947 och han arrangerade utställningar med Amelin, Svensk-Franska galleriet, Färg och Form, nutida norskt måleri, Bonnard och Einar Jolin. Under krigsåren visades bland annat Ivan Ivarsson, Åke Göransson, Eric Hallström, Alf Lindberg, Per Lindekrantz och Siri Derkert. Sommaren 1946 presenterades en utställning med Torsten Billman och Rudolf Flink. Året därpå efterträdde Flink som konsthallen intendent och han innehade tjänsten fram till 1961. Utöver nordiskt och franskt måleri märks en ökning av internationella utställare under Flinks period med ung norsk konst, abstrakt dansk och finsk konst, ung engelsk konst, konst från Paris, nutida italienskt och Modernt Amerikanskt Måleri 1932 – 1958. Detta varvades med Knut Irwe, Nils Nilsson, Sten Teodorsson, Endre Nemes, Bror Hjort, 1947 års män, Waldemar Sjölander och Ludvig Karsten. 1958 presenterade konsthallen en utställning med van Gogh som besöktes av 12000 besökare. Sista intendenten på konsthallen i Göteborgs Konstförenings regi var Carl-Erik Hammarén 1961 – 1967. Under dessa år presenterade konsthallen utställningar med bland andra Elis Eriksson och P O Ultvedt, Hannah Ryggen, Jackson Pollock, Lucio Fontana, Lars Hillersberg, Ulf Rahmberg, Naiver, Asger Jorn, Bengt Lindström, Per Kirkeby och Max Walter Svanberg.

Göteborgs Konstförenings årsberättelse från 1931
Göteborgs Konstförenings årsberättelse från 1931

Utställningarna på konsthallen varade i regel mellan 2- 3 veckor, så under dessa 44 år som Konstföreningen drev Konsthallen visades en avsevärd mängd utställningar. Även efter att konstföreningen slutat driva konsthallen fortsatte de under en ganska lång period att arrangera en utställning som återkom vart annat år.

Verksamheten tas över av Göteborgs Konstmuseum (1967-1995)

1967 övertog konstmuseet konsthallens verksamhet från Göteborgs Konstförening. Konstföreningen fortsatte sin nedbantade verksamhet under ett antal år i ett vindsrum innanför ett av magasinsutrymmena på konsthallen. I januari 1968 kommunaliserades konstmuseet, och därmed även konsthallen och löd därefter under en politiskt tillsatt nämnd och kommunens kulturpolitiska mål. Carl-Erik Hammarén fortsatte i rollen som intendent för konsthallen fram till och med 1972. Denna period inleddes med utställningen 8 st med bland andra Anders Bergh, Bengt Hinnerson, Dag Nyberg och Graham Stacy som efter detta bildade gruppen Björnligan. Andra utställningar presenterade bland annat Ola Billgren, Jan Håfström, Claes Hake, åtta Londonbaserade skulptörer, amerikanska realister, Sköönt och den omtalade utställningen Skräck. Utöver detta öppnade Hammarén konsthallen för en stor yngre publik genom att programlägga utställningarna med Jazz- och popkonserter, bland annat med projektet Komkom.

Efter Hammarén tillträdde Bo Särnstedt tjänsten som intendent 1972. Under hans ledning visade konsthallen bland annat utställningar med Björn Lövin, Torsten Renqvist, ung västtysk konst, Lena Cronqvist och Lena Svedberg. Under Särnstedts ledning märks också en mängd konsthistoriska utställningar vilket var en effekt av att vara placerad som del av konstmuseet. Efter Särnstedt tillträdde Håkan Wettre som utställningsansvarig under åren 1975-1982 och därefter Lena Boëthius. Även konstmuseets intendent Nils Ryndel arrangerade utställningar och programverksamhet på konsthallen under dessa år.

Under Wettres tid bör nämnas utställningar som performancefestivalen Framförande och US ART NOW – Aktuella tendenser i amerikansk konst. Wettre arrangerade många tematiska utställningar om aktuella ämnen, och drog sig inte för att använda material hämtat utanför ett snävare konstbegrepp, som mode och reklam, och diskuterade i utställningsform frågor om konsumtion och stadsutveckling. Wettre gjorde också ett antal utställningar riktade till barn som Leka med Bruegel och Leksaker, och det ordnades verkstäder för förskola, skola och allmänheten.

Under Lena Boëthius tid som utställningsansvarig på konsthallen kan nämnas utställningar som Enigma, Billgrens, Overground och Bian Hoa med bland andra Ai Weiwei. Boëthius arbetade medvetet feministiskt och stod bland annat bakom samlingsutställningen Modersmyt – Moderskap – Mänskoskap från 1979. I flera utställningar lyfte hon fram kvinnliga konstnärskap som i 10 Göteborgskor och Tre kvinnliga konstnärer, och i separatutställningar med exempelvis Lenke Rothman, Hilma af Klint och Lena Cronqvist.

Redan 1984 hotades konsthallen av stängning men protester fick kommunen att fortsätta verksamheten fram till 1995 då man beslöt att lägga ner konsthallen i dess dåvarande form, med hänvisning till kommunens ansträngda budget.

Nyöppning som fristående institution (1996-2000)

Den 6 januari 1996, samtidigt som ombyggda Göteborgs konstmuseum invigdes, öppnade Göteborgs Konsthall igen. Nu drevs konsthallen som en fristående institution, frikopplad från konstmuseet. Tanken var att under en försöksperiod, trots minskad personal och budget, ändå bedriva utställningsverksamhet i konsthallen. Mellan 1996 – 2000 var Svenrobert Lundquist ansvarig för konsthallen tillsammans med en ledningsgrupp, bestående av Lars Nittve (Tate Gallery), Chris Dercon (chef Boijmanns van Beuningen), Henry Meyric Hughes (f.d chef, Hayward Gallery) och Rosa Martinez (frilansande curator). Svenrobert Lundquist var under denna period anställd på halvtid och utställningsverksamheten drevs utan kommunala medel och skulle finansieras genom sponsring, inträde och liknande.  Under perioden presenterades bland annat samlingsutställningarna Liquid Crystal Futures, med japanska fotobaserad konst, Arte Povera och From where to here med samtidskonst från London, och separatutställningar med Sally Mann, Hermann Nitsch, Yoko Ono,  Jim Dine och Jårg Geismar. Det var även under denna period som de tre mycket omdiskuterade och populära utställningarna gjordes – där olika målgrupper fick lämna in sina favoritkonstverk -som kallades för Älsklingstavlan. Försöksverksamheten klarade av att driva konsthallen fram till januari 2000 då konsthallen stängdes. Stängningen resulterade i en intensiv debatt i media kring Göteborgs kulturliv och förutsättningarna för att verka som konstnär i Göteborg. Helt stängd var dock inte konsthallen. Under perioden maj till september visades delar av den stora utställningen Amateur/Eldsjäl som arrangerades av Göteborgs Konstmuseum.

Göteborgs kommun tar över ansvaret (2001-nutid)

Göteborgs kommun tog åter över det fulla ekonomiska ansvaret år 2001 och konsthallen blev en egen avdelning inom Kulturförvaltningen. Mellan mars 2001 och september 2005 var Helena Persson chef för Göteborgs Konsthall. Under hennes ledning nyöppnade Göteborgs Konsthall med den första av Göteborgs Internationella Konstbiennaler den 9 juni 2001. Helena Perssons första egna utställning på Göteborgs Konsthall var samlingsutställningen Urban Nature med konstnärer som Maria Friberg, Christina Kubisch, Olof Nicolai med flera. Under Perssons ledning märks i övrigt utställningar med Leif Elggren, Xavier Veilhan, Maria Lindberg, Ulf Rollof, Maria Friberg, Erik Pauser, Ola Åstrand och Matts Leiderstam.

År 2000 beslutade man från politiskt håll i Göteborg att satsa på museipedagogiken. Museerna, inklusive konsthallen, fick extra medel för att kunna erbjuda en betydligt mer omfattande pedagogisk verksamhet än tidigare. Dessa extra medel möjliggjorde även att museilektioner blev kostnadsfria för skolor inom kommunen. Göteborgs Konsthall anställde sin första pedagogiska intendent och började verksamheten i blygsam skala 2001 men hade sedan en kraftig ökning under flera år. Konsthallen utvecklade bland annat uppsökande lektioner då en pedagog kommer direkt till klassrummen på skolan, något konsthallen länge var ensam om i Göteborg. 2007 gav Göteborgs Konsthall ut lärarhandledningen Vadå samtidskonst? i CD-rom-format. Den kom i en tid när det knappt fanns några handfasta handledningar om hur man kan använda samtidskonst i skolundervisning.

1 november 2005 tillträdde Lene Crone Jensen som chef för Göteborgs Konsthall. Under hennes ledning presenterades soloutställningar med bland andra Jonas Mekas, Annika Karlsson Rixon, Sanja Ivekovic och samlingsutställningar som Art Link med Tellervo Kalleinen & Oliver Kochta Kalleinen, Annika Lundgren, Adrian Piper, Esther Shalev-Gerz, Superflex och Stephen Willats, och Painting, Space & Society med bland andra Gardar Eide Einarsson, Jens Fänge, Jukka Korkeila och Elina Merenmies.  Från våren 2007 till december 2008 agerade Mikael Nanfeldt tillförordnad chef och presenterade utställningar som Grafitta med bland andra Carolina Falkholt, och History Acts med konstnärer som Gerard Byrne, Karina Nimmerfall, Michael Stevenson och Peter Watkins. Lene Crone Jensen återkom sedan 1 januari 2009 och innehade chefstjänsten fram till september 2010. Under denna period märks utställningar med Andrea Geyer och Sharon Hayes och samlingsutställningen Disidentifikation, curerad av utställningsintendent Stine Edblom, med konstnärerna Nick Cave, Lukas Duwenhögger, Rotimi Fani-Kayode, Simon Fujiwara, Charlotte Gyllenhammar, Kalup Linzy, Wangechi Mutu och Tracey Rose.

I maj 2010 var det åter igen hot om att stänga konsthallen. Kulturförvaltningen utredde om verksamheten temporärt skulle läggas ner till dess att en ny konsthall skulle invigas. I ett pressmeddelande från Socialdemokraterna och Miljöpartiet föreslogs att en ny konsthall skulle placeras på Backaplan och stå färdig omkring 2015. Det mesta av konsthallens verksamhetsbudget tillsammans med personal, med undantag av konsthallschefen, skulle tillsvidare överföras till Göteborgs konstmuseum. Den starka opinionen för konsthallens fortsatta verksamhet fick än en gång beslutsfattarna att ändra sig.

Mikael Nanfeldt tillträdde som chef i oktober 2010. Under hans ledning presenterade konsthallen separatutställningar med bland andra Idris Khan, Chitra Ganesh, Jonas Dahlberg, Per Mårtensson, Erland Brand, Dana Sederowsky och Johan Zetterquist, och samlingsutställningar som Offer & Martyrer, Love Explosion, Märk Linjen och Förjaga bristen på sammanhang, men även stora deltagardrivna utställningsprojekt som Konst+Aktivism – Get artivated! och Tryckverkstaden.

Under 2016 förändrades organisationsstrukturen inom Göteborgs kulturförvaltning. Göteborgs Konsthall placerades i denna nya organisation i sektorn Fri konst och kultur, medan exempelvis Göteborgs konstmuseum placerades i sektorn Museer. I denna omvandling tillsattes Nanfeldt i februari 2016 som chef för den nya kulturstrategiska avdelningen inom Göteborgs kulturförvaltning men fortsatte parallellt som konsthallens verksamhetschef fram till augusti 2016. En annan konkret förändring i strukturen för Göteborgs Konsthall innebar att ledarskapet för verksamheten delades upp i ett administrativt chefskap med Ann-Sofi Roxhage vid rodret, tillsammans med den konstnärliga ledaren Stina Edblom som tillträder sin tjänst i oktober 2017.