Christina Kubisch

Presentation

Född 1948 i Bremen, Tyskland
Lever och verkar i Berlin, Tyskland

Magnetic Garden, 2001
Elkabel, konstgjorda växter, elektromagnetiska hörlurar,
20 kanalers komposition

I slutet av 70-talet studerade jag elektroteknik i Milano och det var då jag stötte på magnetisk induktion för första gången. Tekniken utvecklades ursprungligen för att användas vid simultantolkning. Ljud matas in i elektriska kablar och med hjälp av magnetiska fält (induktion) gör man dem åter hörbara. Jag blev genast eld och lågor över denna akustiska tillämpningsprincip och vidareutvecklade den de följande åren för mina egna arbeten.

Den magnetiska induktionen blev basen för många ljudrum både inomhus och utomhus. Min önskan var att betraktaren/lyssnaren skulle få tillgång till sina egna individuella tids- och rörelserum där de musikaliska sekvenserna hela tiden varierades och upplevdes på nytt. I de första installationerna förmedlades ljuden med hjälp av små kuber med inbyggda högtalare, som man fick hålla intill örat när man gick runt. Senare förbättrade jag både rörelsefriheten och ljudkvaliteten betydligt genom trådlösa hörlurar, som tillät att man rörde sig fritt i rummet. Varje rörelse, till och med en liten vridning på huvudet, åstadkommer nya ljudsammansättningar. Besökaren blir en ”mixer“, som kan komponera sitt eget stycke. Detta närapå gammalmodiga sätt att interagera (det kräver inga dataprogram) kan genomföras även över stora rumsliga avstånd. Sedan 80-talet har ett oräkneligt antal induktionsarbeten kommit till i trädgårdar, slott, källare, ruiner, parker, kyrkor, gamla fabriker, övergivna byggnader. Varje arbete har både varit en visuell och en akustisk utforskning av den aktuella platsen.

Genom sin planlösning och sina takfönster påminner den stora salen i Göteborgs Konsthall om palmhusen i de botaniska trädgårdarna från förra århundradet, till exempel Palmhuset i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Denna atmosfär är utgångspunkten för the Magnetic Garden, som vid första ögonkastet skulle kunna vara en kopia av ett tropiskt växthus. Vid närmare granskning upptäcker man emellertid att det i denna trädgård inte läggs någon vikt vid vare sig botanisk eller vetenskaplig noggrannhet: bananplantor står ihop med granar, bambu växer vid kokospalmer.

Botaniska trädgårdar lovordas ofta som gröna oaser mitt i den hektiska storstaden. Men paradiset fordrar även ljud, ljud som ofta saknas. Ljud från jordiska paradis – exotiska fåglar i den brasilianska regnskogen, lejonens hemlighetsfulla morrande i djungeln, bergsbäckar om våren och nattligt sus och prassel i skogen.

I konsthallens Magnetic Garden förenas ljud och bild. Priset man får betala är att det är konstgjort. Den äkta växtligheten i den botaniska trädgården översköljs av ljudvågor från luftpumpar och bevattningssystem. Här i Konsthallen är varje planta konstgjord, tillverkad efter ”äkta“ förebilder. Växterna är omvirade, sammanbundna eller insvepta i gulgrön jordkabel, som inte bara är ett visuellt element utan också ljudkälla. Allteftersom de elektromagnetiska hörlurarna färdas längs de kablade växtstigarna förändras de akustiska intrycken. De bildar hela tiden nya kombinationer beroende på hur besökaren rör sig och åt vilket håll hon eller han går: prärievargar talar med papegojor, grodor med cikador, lejon med näktergalar. Porlande vatten och gyttjiga kärr saknas inte heller.

Alla ljuden är av naturligt ursprung. Ändå känns de till stor del mer overkliga än de syntetiska ljud vi dagligen hör på radio och TV och som är tänkta att frammana känslan av natur. Varje besökare kan själv utforska Konsthallens akustiska paradisimplantat och jämföra ljuden med sina associationer till och personliga minnen av naturupplevelser. Vad är äkta och vad är inte äkta? Frågan är ställd, men svaren kan se väldigt olika ut.