Kim Gordon

Rock Art

Excerpt from: Stairway (Is it my Body?)

“Folk har så underliga uppfattningar om hur experimentell musik bör låta, säger Kim Gordon. Jag är intresserad av provokationen som uttryck, men vill samtidigt bort från det aggressiva och hitta en annan form av dialog.”

Hösten 1980 gör Kim Gordon en resa i bil över den amerikanska kontinenten, från Los Angeles till New York, tillsammans med konstnärskollegan Mike Kelley. Bakom sig har hon en konstutbildning på Otis College of Art and Design. I New York börjar Kim Gordon arbeta som kurator för utställningar på Anina Nosei Gallery och White Columns. Hon etablerade också projektet Design Office. Utöver detta började Kim Gordon att skriva konstkritik i Artforum, ZG och Real Life. 1981 var hon med om att bilda den experimentella post-punk rockgruppen Sonic Youth tillsammans med Thurston Moore och Lee Ranaldo.

– Det var när jag bestämt mig för att flytta till New York som jag bad Mike att resa tillsammans med mig, berättar Kim Gordon. När vi hade kommit till New Orleans var det sent på kvällen och vi kunde inte hitta något billigt hotellrum. New Orleans är känt för sina konvent och affärsmässor, och nu verkade varenda rum vara bokat. Till slut hittade vi ett riktigt schabbigt pensionat. När vi vaknade på morgonen såg vi bilderna av människor som gick på gatan nedanför reflekteras på väggarna i rummet. Någon hade målat fönstren svarta men lämnat ett litet hål så att rummet förvandlats till en gigantisk hålkamera. Det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Förbindelserna till konstvärlden har alltid varit en viktig del av Sonic Youths identitet som experimenterande rockband. Det är inte bara Mike Kelley som har gjort omslag till en av gruppens skivor (Dirty), genom åren har man också samarbetat med bland andra Raymond Pettibon, Richard Kern och Gerhard Richter. Själv har Kim Gordon fortsatt med sin konstnärliga verksamhet och var våren 2000 curator för en stor utställning kallad Kim’s Bedroom på Mu-De Witte Dame i Eindhoven, Holland, där hon medverkade tillsammans med (förutom Kelley, Kern och Pettibon) vänner som Sofia Coppola, Rita Ackermann, Kathleen Hanna, Tony Oursler och Spike Jonze. Vid sidan av Sonic Youth har Kim Gordon också varit medlem i tjejpunkbandet Free Kitten, tillsammans med Pussy Galore’s Julie Cafritz, Pavement´s Mark Ibold och The Boredoms Yoshimi Yokota. Sedan några år tillbaka driver hon en improvisationsgrupp tillsammans med Ikue Mori, DJ Olive och Jim O´Rourke.

Men vad är det som lockar i bildkonsten jämfört med musikutövandet?

– Jag är i första hand en visuell person och det är i konsten jag har min utbildning, vilket gör det på en gång lättare och svårare att ägna sig åt jämfört med musik, säger Kim Gordon. Vad gäller musiken har jag inga formella kunskaper, så där kan jag tillåta mig att vara mindre självmedveten, men samtidigt mer känslosam och konceptuell. I konsten är det svårare att vara personlig och minnesbesvärjande och samtidigt förhålla sig sann till de konstnärliga idealen och den idémässiga hängivenheten.

I framträdandena med Kims improvisationsgrupp, kommer en genuin konstnärlig osäkerhet till uttryck. Musiken är känslomässigt naken och provocerande oförutsägbar och böljar fram och tillbaka mellan det fokuserade och det splittrade, mellan intimitet och förstörelse.

– Folk har så underliga uppfattningar om hur experimentell musik bör låta, säger Kim Gordon. Jag är intresserad av provokationen som uttryck, men vill samtidigt bort från det aggressiva och hitta en annan form av dialog.

– Jag menar att konst kan vara precis det man själv bestämmer att det är. Konstkritik är ingen exakt vetenskap och för min del är det bara bra om konsten är intellektuellt mångtydig. Det är just så den kan spela med minnet, historien och språket. Något kan växa fram utan att det begränsas av konstgjorda konstruktioner av det manliga språket. Jag skulle också tro att modevärlden har influerats av konsten men mode handlar nu för tiden mer om marknadsföring eller illusionen av förändring, önskan, behov. Jag tror inte att det finns någon känd eller uttalad önskan eller behov av konst i Amerika idag.