Candice Breitz

Dubbelgångare

A-B-B-A, 2003

“Pa-pa-pa-pa sjunger Madonna (från Papa Don’t Preach), medan Freddie Mercury förtvivlat åkallar den eviga modern med Ma-ma-ma-ma (från Bohemian Rhapsody).”

Den sydafrikanska konstnären använder sig återkommande av populärkulturens och den globala medieindustrins bildvärldar i sina videoinstallationer. Som i verket Diorama för nio videomonitorer från 2002, där fragment från tv-serien Dallas klippts ihop till en serie konkurrerande loopar och där de olika familjemedlemmarna upprepar sina fraser om och om igen. “My barbecue, my house, my barbecue, my house”, säger John Ewing, medan Miss Ellie gråtmilt kommenterar “I always cry at weddings, I always cry at weddings”. “But what about love, but what about love”, säger Pam medan JR utbrister “He´s no son of mine, he’s no son of mine”.

De repetitiva effekterna och upptagenheten av popmusikens hemliga innebörder präglar installationen The Babel Series, bland annat visad vid Biennalen i Istanbul 1999. På sju olika monitorer visas samtidigt framträdanden med artisterna Madonna, Wham, Grace Jones, Queen, Prince, Abba och The Police. Ett sammelsurium av olika förförelser som alla dock har hakat upp sig och där sångarna fastnat i sina fraser. Pa-pa-pa-pa sjunger Madonna (från Papa Don’t Preach), medan Freddie Mercury förtvivlat åkallar den eviga modern med Ma-ma-ma-ma (från Bohemian Rhapsody). George Michael upprepar narcissistiskt Me-me-me-me och Grace Jones svarar med No-no-no-no. Artisten som maskin och automat.En gotisk skuggnivå i flödet av poprytmer och kommersiella signaler. Komik och tragik på en gång.

I My Twin Series från 1997 anlitade Candice Breitz ett företag som tillverkar dockor med utgångspunkt från fotografier av de unga flickor som sedan skall ha dockorna. Breitz lät företaget göra en kopia av sig själv och gick sedan, klädd på exakt samma vis som dockan, omkring med den på Manhattan i New York. Så blev hon sin egen dubbelgångare och så blev verket en kommentar till det varusamhälle som bara blir mer och mer upptaget av sina egna dupliceringar och avbilder. Konsten mitt i reklamvärlden, mitt i det bildflimmer som alla känner igen och är tvungna att förhålla sig till.

Candice Breitz är född 1972 i Johannesburg, men är sedan några år bosatt i Berlin.