Carsten Höller

Tvivlare

Umkehrbrille
Upside-Down Goggles / Upp-och-ner-glasögon

“Grundläggande var själva idén om att vända och vrida på perceptionen och skapa något slags tvivel inför verklighetens konstruktion och uppbyggnad. Detta kan också sägas vara den röda tråden i Carsten Höllers skapande.”

Den moderna staden finns där med sina olika livsstilar och valmöjligheter, sina kommersiella lockelser och framgångsdrömmar. Är det en illusorisk säkerhet som håller systemen uppe? Kan man verkligen obehindrat förflytta sig från det ena till det andra, utan att då och då falla genom den rationella kontrollens plötsliga falluckor?

Den tyske konstnären Carsten Höller, numera bosatt i Stockholm, har skapat något han kallarTvivlets laboratorium, The Laboratoriumof Doubt. Första gången han omsatte idén i praktiken var i belgiska Antwerpen där han åkte omkring i en bil med två högtalare på taket för att sprida tvivlets budskap. Men det som strömmade ut var enbart tystnad, samtidigt som Carsten Höller, mitt i rusningstrafiken, körde fram och tillbaka över de mest trafikerade gatorna och dessutom stannade var och varannan meter, osäker över färdriktningen. Själva tanken bakom projektet, som fångats i filmen One Minute of Doubt, var just att manifestera en fundamental misstro gentemot den vardagliga ordningen och stadsverklighetens uppgjorda hierarkier. Ett tvivel som skär rakt igenom alla lager av handlingar och beslut. En kritisk tystnad.

Samma år, 1999, fick konceptet en fortsättning i den stora utställningen Sanatorium på Kunst-Werke i Berlin. Här hade Carsten Höller skapat ett stort antal maskiner och olika sorters instrument för att mäta och manipulera de själsliga tillstånden: en karusell som gick runt, runt men så långsamt att betraktaren knappt kunde märka om den rörde sig eller inte, en gigantisk meditativ flyttank i form av en swimmingpool fylld med högkoncentrerat saltvatten där besökaren kunde flyta naken på vattnet och på så vis uppleva tyngdlagens upphävande, ett elfenbensfärgat syntetiskt klot, med plats för en person åt gången, som rullade nerför en slänt. De olika föremålen och installationerna hade delvis skapats med terapeutiska syften. Men mer grundläggande var själva idén om att vända och vrida på perceptionen och skapa något slags tvivel inför verklighetens konstruktion och uppbyggnad. Detta kan också sägas vara den röda tråden i Carsten Höllers skapande, den grundtanke som genomsyrar alla hans verk oavsett vilken skepnad de getts genom åren. Här finns en direkt anknytning till situationismens föreställningar om gömda, revolutionära tillstånd, mitt i vardagen.

Carsten Höller är född i Bryssel 1961. Ända sedan det tidiga verket Warnweste från 1988, där säkerhetsjackorna från tyska byggarbetsplatser erbjöds till försäljning, till performanceprojektet Boudwijn/Baudouin från 2001 där 100 deltagare fick träda ur sina vanliga roller och identiteter för 24 timmar, har Höller använt sig olika raffinerade metoder för att skapa en produktiv osäkerhet i förhållandet mellan verken och betraktaren. Det gäller även Carsten Höllers medverkan på Documenta X i Kassel 1997 där en installation gjord tillsammans med den tyska konstnären Rosemarie Trockel visade grisar i en svinstia. Vetenskapliga modeller, psykologiska manipulationer, allvarliga lekar.

Ett av Carsten Höllers senaste verk, Light Wall från 2000, består av en vägg med tusentals glödlampor som tänds och släcks enligt en precis rytm och ganska snart får en hallucinatorisk effekt på betraktaren (bland annat därför att den blinkande rytmen befinner sig strax över och strax under epilepsifrekvensen 7,8Hz). När ljusväggen ingick i en utställning på Fondazione Prada i Milano 2000 kunde besökaren fortsätta genom en tio meter lång och fullkomligt becksvart korridor, kallad Gantenbein Corridor, och därefter komma in i ett ljust rum med beteckningen Upside Down Mushroom Room. Allt hängde upp och ner och uppe i taket roterade tre meter höga svampar, som om man hade hamnat mitt i en Alice i underlandet-värld.