Else Marie Pade

Pionjär

Syv cirkler, 1958

“Pade började experimentera med sinusgeneratorer och oscillatorer och plötsligt kunde hon få fram ljud som hon hört i huvudet som barn.”

Den danska tonsättaren Else Marie Pade är en av den skandinaviska ljudkonstens verkliga pionjärer. Född 1924 blev hon på 1940-talet uppmanad av sin pianolärarinna i Århus att gå med i motståndsrörelsen mot den nazistiska ockupationsmakten. 1944 greps hon av Gestapo och hamnade i koncentrationsläger i Frøslev. Här mötte hon sin blivande man Henning Pade, senare programchef på den danska radioteatern.

Efter kriget fortsatte Else Marie Pade sina pianostudier vid musikkonservatoriet i Köpenhamn. Men när hon 1952 hörde ett radioprogram om den konkreta musikens banerförare, fransmannen Pierre Schaeffer, tog hennes konstnärliga liv en helt ny riktning. Else Marie Pade reste till Paris, sökte upp Schaeffer och tog starka intryck av hans idéer om en ny konst med utgångspunkt i verklighetens ljud. Det samma gäller för övrigt den svenske konstnären Öyvind Fahlström som också sökte upp Schaeffer 1952. Tillbaka i Köpenhamn började Pade leta efter ljud att arbeta med. På nöjesfältet Bakken fick hon en upplevelse av det omgivande larmet som en utvidgning av marknadsscenen i Stravinskijs Petrusjka. Det ledde till att hon 1955-56 gjorde en 30- minutersfilm för dansk tv, “En dag på Dyrehavsbakken”, en sorts dokumentär men med ett ljudband med konkreta och elektroakustiskt bearbetade klanger. Filmen fick en producent på skolradion att höra av sig och be Pade att göra musik till en serie med dramatiserade sagor. I en av dem förekom en sjungande sjöjungfru. Hur skulle Pade gå tillväga för att få fram det ljudet? Hon blev hänvisad till Lab III, Danmarks Radios akustiska ljudlaboratorium. Den leddes av civilingenjören Holger Lauridsen, en person som i sin tur stod i direktkontakt med den ljudstudio som den tyska radiostationen WDR drev i Köln och där Karlheinz Stockhausen huserade. Med Lauridsens hjälp började Pade experimentera med sinusgeneratorer och oscillatorer och plötsligt kunde hon få fram ljud som hon hört i huvudet som barn.

Från sjöjungfruns sång gick vägen rakt in i egna kompositioner, som Syv cirkler från 1958 och Glasperlespil I-II från 1960. Här kombinerar Pade seriella principer med ett egenartat klangfärgstänkande som fortfarande, 40 år senare, låter påfallande modernt och fräscht.

Trots att bland andra Stockhausen och Pierre Boulez visade intresse för Pades kompositioner och använde dem som exempel i sina föreläsningar i början av 1960-talet, har hennes musik förblivit i det närmaste okänd. Den första skivutgåvan med Pades verk – Et Glasperlespil, Electronic Music – kom ut först 2001 och innehåller, förutom de nämnda kompositionerna, ytterligare tre verk komponerade i början av 1960-talet.