Friedrich Jürgenson

Radiomedium

“Jürgenson började utforska vad han först trodde var signaler från yttre rymden men snart tolkade som meddelanden från andra sidan, ‘de dödas röster’.”

Inte kan man väl tala med de döda? Ja, det beror förstås på vem man frågor.

En som definitivt var övertygad om möjligheten att ta emot budskap från döda människor var den svenske konstnären och filmaren Friedrich Jürgenson (1903-1987). En junidag 1959 hade Jürgenson tagit med sig en bandspelare till sitt sommarhus för att spela in fågelsång, framförallt bofinkens läte. Men vad var det för ljud som hamnade på bandet? Det lät som ett brus eller en storm. Därefter kom ett slags trumpetsolo, som en signal för höjd uppmärksamhet, och plötsligt hördes någon som på norska och med låg men tydlig röst talade om nattliga fågelröster, ackompanjerad av en serie pipande, plaskande och skallrande ljud. Detta hände vid flera tillfällen och Jürgenson började utforska vad han först trodde var signaler från yttre rymden men snart tolkade som meddelanden från andra sidan, “de dödas röster”. En av rösterna var Jürgensons mamma som kallade på honom, “Friedel, kan du höra mig, det är mamma”.

I början använde Jürgenson enbart bandspelare och mikrofon, men våren1960 rekommenderade en av rösterna på upptagningarna honom att använda radio som medium i stället, en teknik som han sedan höll sig till fram till sin död. Han kopplade radiomottagaren och en mikrofon till en bandspelare och kunde på så vis konversera med sina “vänner”. Han använde sig av det abstrakta, vita bruset mellan de kommersiella radiostationerna och kom efterhand att välja frekvenser mellan 1445-1500 kHz (numera kallas 1485.0 för Jürgensonfrekvensen).

I samband med en utställning på Färgfabriken i Stockholm maj – juni 2000, “Friedrich Jürgenson – from the Studio for Audioscopic Research” med Carl Michael von Hausswolff som kurator, gav skivbolaget Ash International ut en cd med 57 av Jürgensons olika upptagningar. På skivan, med samma namn som utställningen, kan man höra personer som Albert Einstein, Vincent van Gogh, Adolf Hitler, teosofen Annie Besant och operettsångaren Max Hansen lämna olika kortfattade meddelanden, mitt i radiobruset. Om man väljer att tro på Jürgensons påståenden, vill säga. Det som sker under ytan av det uppenbara är en tolkningsfråga. Kanske finns det något annat där än det förväntade, något som har ett vidare liv?

Jürgenson föddes i Odessa 1903. Hans mor var svenska och hans far, som praktiserade som läkare i den ukrainska staden, hade danskt påbrå. I sin ungdom utbildade sig Jürgenson i både måleri och klassisk sång. 1925 flyttade familjen till Estland och härifrån fortsatte Jürgenson till Berlin där han studerade för den judiske bassångaren Tito Scipa. När Scipa flydde till Palestina 1932 följde Jürgenson med som ackompanjatör och stannade där i sex år. 1938 lämnade han Palestina för Milano och fem år senare flyttade han till Sverige där han gifte sig och blev svensk medborgare. Vid denna tid gav han också upp sin operakarriär och valde att helt koncentrera sig på måleriet. Han målade porträtt av bemedlade svenskar och fick, under en vistelse i Italien, uppdraget att måla flera porträtt av påven Pius XII. Närmare 20 år senare fick han ytterligare en förfrågan av Vatikanstaten, denna gång att porträttera påven Paul VI. Jürgenson behärskade sammanlagt tio olika språk.