Kendell Geers

Streetwise

Scorched Earth

“Våldet i apartheidsamhället och utsattheten i livet på gatan återspeglas i hans konst. Är Kendell Geers konstvärldens svar på Eminem?”

I det sydafrikanska konstlivet räknas han som något av en enfant terrible. Själv beskriver sig Kendell Geers som en estetisk terrorist, en anarkist och orosmakare som kastar verkligheten tillbaka på betraktaren. I stället för den etablerade konstens vedertagna regler eftersträvar han största möjliga fara och osäkerhet. Gatans bråk och oljud i stället för det vitmålade galleriets stilla samförstånd.

Född 1968 och uppvuxen i en vit arbetarklassfamilj i stadsdelen Germiston i Johannesburg – “I was white trash”- rymde Kendell Geers hemifrån som 15-åring. Pappan var en alkoholiserad mekaniker som misshandlade sina barn och sin familj, mamman hade stuckit redan när Kendell Geers var en liten pojke. Våldet i apartheidsamhället och utsattheten i livet på gatan återspeglas i hans konst som en konfrontation med själva förvirringen.

Är Kendell Geers konstvärldens svar på Eminem? Eller snarare en uppdaterad, konceptuell version av Bakunin?

I videoinstallationen TW (Shoot) flimrar en femtonminutersloop med skjutscener från olika Hollywoodfilmer förbi på ett stort antal videomonitorer, ihopklippta scener från Terminator I och II, Scream, Indiana Jones, Pulp Fiction och John Woos Hong Kongfilmer. Gränsen mellan konst och verklighet suddas ut. Det triviala underhållningsvåldet transformeras och blir ett verkligt gatuvåld. Ett av hans politiskt mest direkta och kontroversiella verk är installationen The Terrorist´s Apprentice (Terroristens lärling), bland annat visad på Documenta XI i Kassel 2002. I ett i övrigt helt mörklagt rum är en enda liten tändsticka placerad. Så sätts tankarna och frågorna i rullning: Vad är våldets upprinnelse och hur långt kan det leda?

Det samhälle som faller sönder i Kendell Geers verk har förstås inte bara med Sydafrika att göra, utan beskriver ett tillstånd som finns överallt i världen (Geers är för övrigt numera bosatt i Bryssel). “Kampen mot apartheidsystemet gjorde mig uppmärksam på kraften i destabiliseringen som strategi”, säger Kendell Geers i en intervju i tidskriften Trans (nr 8/2000). Här är konsten ingen städad verklighet, ingen isolerad estetisk sfär. I Geers installationer ligger elkablarna huller om buller på gallerigolvet så att man kan snubbla på dem. Ljuden som strömmar ut från monitorerna är påträngande och obehagliga. Det finns ingen dröm att fly till.