Martin Ekenberg

Ingenjörskonst

Sätt och anordning för koncentrering af vätskor, 1903
Filterpress, 1904
Brevbomb I, 1904
Brevbomb II, 1905
Kontinuerlig press för afvattning af torf, pappersmassa och dylikt, 1908
Bergborrmaskin, 1909
Brevbomb III, 1909
Brevbomb IV, 1909

“Motivet till Ekenbergs olika brevbomber tycks alltså ha varit personlig hämnd, trots att han använde sig av den militanta anarkismens språkbruk.”

Den första dokumenterade brevbomben i historien exploderade på svensk mark. Fredagen den 19 augusti 1904 fick direktören på Svenska Centrifugbolaget, Karl Fredrik Lundin, ta emot en försändelse, en mindre låda med två hakar. När Lundin till slut fick upp locket på lådan kom explosionen som krossade samtliga fönsterrutor i direktörsrummet, slungade ner tavlorna på golvet och sprängde loss en av kontorets mellanväggar.

I sin bok Geniet-förbrytaren från 1919, som handlar om mannen som hade skickat brevbomben, den misslyckade uppfinnaren Martin Ekenberg, beskriver förre detektivchefen Gustaf Lindberg effekten: “Det brakade och skakade våldsamt som vid ett åskslag. Direktören kände sig som träffad av blixten. En häftig låga slog fram ur lådan och brände ohyggligt hans händer och armar, bröst och ansikte. Hans kläder antändes. Det brann i båda kavaj ärmarna vid händerna, i västen och i skjortan över bröstet. Herr Lundin, som var en ovanligt kraftig man, förlorade, oaktat de oerhörda smärtorna, endast för ett ögonblick besinningen. Personalen hörde honom ropa:
– Aj, aj vem kan ha velat mig så illa? Skaffa en läkare!”
Vem som hade skickat brevbomben kom den efterföljande polisutredningen aldrig fram till, var det anarkister eller någon affärskollega till Lundin? Inte heller när nästa bomb smällde, knappt nio månader senare, torsdagen 4 maj, 1905 – den här gången på brevbärarexpeditionen på Linnégatan 5 i Stockholm – kom polisen närmare gåtans lösning.
Det skulle komma att dröja ytterligare fyra år och storstrejkens år i Sverige, 1909, innan bitarna föll på plats. Då inträffade nästa attentat i form av en brevbomb skickad till verkställande direktören i Sveriges allmänna exportförening, John Hammar. När Hammar öppnade paketet, som innehåll en bomb inlindat i ungsocialisternas tidning Brand, blev han av med höger tumme och pekfinger. Samma dag fick chefen för Lindholmens och Motala verkstäder i Göteborg, överdirektören Johan Sjöholm, ta emot ett liknande paket, men han blev misstänksam och öppnade aldrig paketet.

Några veckor tidigare hade en organisation kallad “Socialdemokraternas domstol, verkställande utskottet” skickat ett anklagelsemanifest till tidningen Aftonbladet, riktat mot samhällets ockrare. “Särskildt är vår uppmärksamhet riktad på de samhällets vampyrer och parasiter, som själfva ej deltaga uti det produktiva arbetet men som uppträda som mäklare vid varuutbytet och därvid nedpressa arbetslönerna för att få stoppa en oskälig vinst i egen ficka.” Manifestet var undertecknat av utskottets ordförande, Justus Felix. Det berättade att ett antal byggmästare, direktörer och militärer skulle dömas av domstolen. Samma dag som direktör Sjöholm fick sin försändelse hade liknande brev skickats till Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning och Göteborgs Aftonblad där det yrkades på dödsstraff mot Sjöholm för övergrepp mot de anställda.

Det som till slut avslöjade Justus Felix, alias Martin Ekenberg, var handstilen i breven. Ekenberg var då bosatt i London där han hade bildat företaget The Ekenberg Milk Products Company, för att lansera sina olika uppfinningsidéer, bland annat framställning av torrmjölk, pulverkaffe och energiförsörjning ur torvmossar. Född 1870 i Töreboda hade han som 15-åring börjat arbeta som kemist och studerade som extraelev vid Tekniska högskolan. Snart började han också lansera egna uppfinningar som han tyckte att de stora svenska bolagen Laval och Separator borde satsa på. För det senare företaget arbetade han i början av 1890-talet fram ett sätt att bestämma fetthalten i mjölk, men direktören för Separator ansåg metoden vara opraktisk. Direktörens namn: Karl Fredrik Lundin, den som 1904 fick ta emot den första brevbomben. 1896 flyttade Ekenberg till Göteborg där han satte upp sitt eget laboratorium och grundade Aktiebolaget Oljeraffinaderi för att genomföra uppfinningen att raffinera maskinolja ur sillolja. På uppdrag av Hammar&Co startade han en liknande fabrik i Hamburg för raffinering av fiskolja, men firmans direktör John Hammar blev alltmer misstänksam och varnade andra intressenter för att ha affärer med Ekenberg. John Hammar fick också motta en brevbomb. Innan dess hade dock många intresserat sig för Ekenbergs projekt och några hade också investerat stora summor pengar i hans uppfinningar.

Motivet till Ekenbergs olika brevbomber tycks alltså ha varit personlig hämnd, trots att han använde sig av den militanta anarkismens språkbruk i sina olika hotbrev. Någon rättegång mot Ekenberg hann dock aldrig äga rum. Martin Ekenberg avled i februari 1910 av slaganfall i häktet i Brighton, strax efter att beslut om utelämning till Sverige fattats av engelsk domstol.