Russell Haswell

Kritiker

The brutal truth, 2003

“Att vara emot handlar om att riskera något och att göra det igen och igen: att utsätta sig och låta de säkra positionerna rubbas.”

Russell Haswell återkommer ofta till idén om kritik. Konstens uppgift beskriver han som ett angrepp på allt det som är kosmetiskt och överslätande. Att vara emot handlar om att riskera något och att göra det igen och igen: att utsätta sig och låta de säkra positionerna rubbas. Den experimentella konstens uppgift består just i att närma sig det farliga och obekväma, att inte godta de etablerade uppfattningarna om vad som är vackert respektive frånstötande.

Ett bra exempel på hur kritiska frågor kan uppstå i ett givet material är den monolitiska stålskulpturen Agnostic Block, gjord för en utställning i Wien 1998. På ena sidan av den svarta skulpturen finns högtalare som sänder ut Sol LeWitts “Uttalanden om konceptuell konst”, ursprungligen publicerade i en tidskrift 1969, men som Russell Haswell nu låter gå baklänges. Därmed blir den första av LeWitts 35 meningar – “Konceptuella konstnärer är mystiker snarare än rationalister. De drar slutsatser som man inte kan nå med logikens hjälp”- förvandlad till fullkomligt nonsens. Det är en lek med idén om dolda budskap, men också ett sätt att förskjuta fokus i ett material som en gång i tiden var estetiskt utmananande men efterhand förlorat sin radikalitet. Betyder orden längre något?

Som visuell konstnär har Russell Haswell visat verk på bland annat ICA och Anthony d’Offay Gallery i London; vid Galerie Rudolfinum, Prague; Kunsthalle i Wien; Centre Regional d’Art Contemporian i Séte, Wien och Musée d’Art Moderne, Paris. Han har också arbetat mycket med ljud i olika former och samarbetat med bland andra Masami Akita, Zbigniew Karkowski, Mika Vainio och Aphex Twin.

Russell Haswell är född 1970 och uppvuxen i den engelska industristaden Coventry. Kanske var det den hårda industristämningen som gjorde att han drogs till grupper som Throbbing Gristle, Einstürzende Neubauten, The Swans och till det som senare kom att få benämningen death metal? En av hans bästa vänner i Coventry var i alla fall sångaren Lee Dorrian i Napalm Death, en pionjärgrupp vad gäller att förflytta hårdrocken in i ett hårdare och taggigare ljudlandskap. Men Russell Haswell började också tidigt att intressera sig för den konceptuella konstgruppen Art&Language som startades av Terry Atkinson och Michael Baldwin i mitten av 1960-talet och ursprungligen var knuten till den konstskola i Coventry där Russell Haswell började studera i slutet av 1980-talet. I sin verksamhet både som visuell och ljudande konstnär för Haswell vidare det kritiska perspektivet och skapar ytor för konfrontation och reflektion.

– Intresset för oväsen och underliga ljud kom tidigt, berättar Russell Haswell.Melodier, vackra klanger och sång betydde ingenting för mig, det jag fascinerades av hade mer med förvridningen av ljuden att göra. Det handlade om att söka alternativ till den banala popkulturen. Men därvid råder ingen skillnad mellan den visuella och den ljudande konsten.

– Musik i sig är jag fortfarande ointresserad av och jag betraktar mig inte som musiker. Det intressanta är möjligheterna att flytta gränserna, att inte acceptera de givna språken och utgångspunkterna.