Ryoji Ikeda

Ljudarkitekt

Spektra II, 2003
Spectra II, 2003

“De rena sinustonerna möter rummets egen resonans och människornas rörelser i samma rum och så uppstår en egenartad rörlighet och föränderlighet.”

Trots den minimalistiska stramheten finns det en fascinerande enkelhet och direkthet i New Yorkkonstnären Ryoji Ikedas installationer och ljudkonstverk. De rena sinustonerna möter rummets egen resonans och människornas rörelser i samma rum och så uppstår en egenartad rörlighet och föränderlighet. Aldrig samma, hela tiden på ett nytt sätt. En försiktig men ändå förhöjd närvaro.

Som i ljudverket Matrix (For Rooms), där de tio spåren har en tillhörande beskrivning: “som formar ett osynligt mönster som fyller lyssningsrummet. Lyssnarens rörelser förvandlar det klingande till hans eller hennes egen personliga musik.” Här räcker det att vrida huvudet bara litet grann för att de till synes statiska strukturerna skall låta helt annorlunda.I det kontemplativa och närmast stillastående gömmer sig en oändlighet av mikroförändringar.

Ett annat exempel är installationen A som Ryoji Ikeda gjorde till David Toops samlingsutställning Sonic Boom på Hayward Gallery i London, våren 2000. I en trång passage, mitt i utställningsrummet, hade keda placerat fyra par högtalare på båda sidor om den lilla korridoren. Högtalarna fungerade som ett slags förstorade hörlurar och förvandlade det yttre rummet till ett helt annat inre rum. När sinustonerna och de slumpmässigt återkommande oljuden studsade mellan väggarna skapades en förvirring om själva rummets utsträckning. Litet blev stort och konkretionen blev sin egen tankelabyrint.

Men vad händer när detta i grund och botten elektroniska arbetssätt flyttas över på akustiska ljudkällor? På sin senaste cd op. har Ryoji Ikeda skapat tre verk med opusnummer, det första för nio stråkar, de två övriga för stråkkvartett. Här får ljudarkitekturen en poetisk och melankolisk klangbotten, en gåtfull känslosamhet tar sig in i det strama och återhållsamma.

Ryoji Ikeda är född 1966. Efter universitetsstudier i ekonomi började han kring 1990 att arbeta som ljudkonstnär. Förutom sina soloverk har han också samarbetat med multimediagruppen Dump Type, arkitekten Toyo Ito och Berlinkonstnären Carsten Nicolai. Med den sistnämnde har han givit ut skivan Cyclo