Simone Aaberg-Kærn

Konstflygare

1001 nätter, 2002

“Jag kan inte argumentera varför det skall betraktas som konst, lika litet som jag kunde argumentera varför de kvinnliga stridspiloterna var konst. Därför blev jag utkastad från konstskolan.”

Simone Aaberg-Kærn från Köpenhamn är pilot. Och konstnär. Samtidigt. Hur går det ihop? Vad har konsten med flygandet att göra?

Ja, man kan ju förstås hänvisa till uråldriga myter och föreställningar om hur människan skulle kunna lära sig att flyga. Till exempel gestaltat i berättelsen om Ikaros som fick vingar av vax men flög för nära solen och störtade i havet när vingarna smälte. Men Simone Aaberg-Kærn är ute efter någonting på en gång mer konkret och mer abstrakt. Flygandet som maktkritik och trotsande av de uppgjorda gränserna. Men också som ett sätt att föra berättelserna om världen vidare från plats till plats.

Hon är född 1969 och utbildad vid den kungliga konsthögskolan i Köpenhamn och Goldsmith´s College of Fine Art i London. Under studietiden lärde hon sig också flygteknik vid Clacton Aero Club och därefter konstflygning vid Chandler Air Service.

Redan i Simone Aaberg-Kærns tidiga videor från början av 90-talet förekommer små figurer som hoppar upp och ner och försöker få luft under vingarna. Temat fick sin fulla exponering 1997 när hon gjorde en stor utställning på Louisiana kallad Sisters in the Sky med porträtt av kvinnliga stridspiloter från andra världskriget.

Ett av Simone Aaberg-Kærns senaste verk med flyganknytning heter Tusen och en natt, år 2002. Det handlar om en flygresa med ett enmotorigt litet plan till Kabul i Afghanistan, för att lära en 16-årig afghansk flicka, Fayel, att flyga. I ett inslag i Bildjournalen i SVT hösten 2002 berättade Simone för Christoffer Barnekow om idéerna med resan, samtidigt som man fick se hennes förberedelser.

Simone hade läst en tidningsartikel om Fayel och hennes önskan om att bli stridspilot. På Barnekows fråga vad som gör resan och dokumentationen av den till ett konstverk, svarade Simone: “Jag kan inte argumentera varför det skall betraktas som konst, lika litet som jag kunde argumentera varför de kvinnliga stridspiloterna var konst. Därför blev jag utkastad från konstskolan. Det blir ett bra konstverk om Fayel tar över berättelsen och tar den i sina egna händer. Till exempel genom att säga nej till mitt lilla plan och välja det där större, F-16 i stället.”

Enligt Simone Aaberg-Kærn ligger verkets nyckel i själva historieberättandet och på så vis får kopplingen till Tusen och en natt sin förklaring. Under resans gång ber hon människor hon möter berätta historier och ge råd till Fayel. Efterhand samlar sig resebreven och blir ett material som finns med när Fayel får sina flyglektioner.

Tillbaka i Danmark har Simone Aaberg-Kærn för avsikt att göra en installation med en tiominutersvideo där intrycken från de olika platserna blandar sig. Hon har också tänkt sig att måla tavlor i en etniskt berättande stil utifrån samma material. Kanske till och med bygga ett eget Fayelmuseum.