Tommi Grönlund och Petteri Nisunen

Arkitekter

Installation, 2003

“Det måste också finnas någon sorts känslomässig förvåning. Men det behöver inte alltid vara vackert. Skönheten kan också ligga i det som är fult.”

Rum som är klara och tydliga, utan onödiga detaljer och utsmyckningar, fria för tankarna. Elektriska kraftfält mellan de avgränsade ytorna, spänningstillstånd som öppnar för en känsla av meditativt deltagande: tystnad i stället för ord, knasterljud som leder in i det obevakade.

För den Helsingforsbaserade duon Tommi Grönlund och Petteri Nisunen bygger den skapande processen på funktionella avgöranden snarare än abstrakta och teoretiska principer. Det råder därvid inte någon större skillnad på skapandet av skulpturer och installationer och det arbete som utförs på den Helsingforsbaserade arkitektbyrån a. men, som Grönlund och Nisunen var med om att starta 1993 och fortfarande driver tillsammans med tre andra kollegor. Konsten hör ihop med ett praktiskt tänkande, med ett noggrant mätande av rummens akustiska betingelser och ett tydliggörande av de materiella förutsättningarna. Man bygger rum och sedan bygger man om dem.

– Det rör sig nästan alltid om någon form av lagarbete, säger Petteri Nisunen. Vi samarbetar till exempel ofta med ljudteknikern Jari Lehtinen som även bygger instrument åt gruppen Pan Sonic. När vi hade ansvaret för den nordiska paviljongen vid Venedigbiennalen 2001 valde vi att presentera ett gruppverk kallat The North is Protected, skapat tillsammans med Anders Tomren, Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolff. Inom arkitekturen är det inget ovanligt, utan tvärtom det normala sättet att arbeta. Man behöver varandras kunskaper, det handlar om att lösa praktiska problem och samtidigt ge ett rum för det fria skapandet.

– Samtidigt finns det en hel skepsis från mer traditionella arkitektkretsar gentemot vad vi sysslar med, säger Tommi Grönlund. Även om vi som arkitektgrupp också har ägnat oss åt beställningsarbeten och till exempel skapat en serie funktionalistiska kontorsmöbler, finns det de som ifrågasätter om det över huvud taget har med arkitektur att göra.

Den skandinaviska arkitektutbildningen är av hävd hantverksmässigt och praktiskt inriktad, medan den i ett land som Italien i betydligt högre grad inbegriper filosofiska och konceptuella kunskaper och frågeställningar. Vi befinner oss väl någonstans mittemellan. Vi arbetar stramt och minimalistiskt i något slags skandinavisk tradition, men utifrån en outsiderposition och med ett stort intresse för ljudens och elektronikens betydelse.

Tommi Grönlund har under många år drivit den egna skivetiketten Sähkö (elektricitet på finska), som ger ut olika former av elektronisk dansmusik och nu är uppe i omkring 70 utgivningar. Han är dock noga med att påpeka att det inte är något ljudkonstbolag. Skivorna har också de ett slags funktionalistisk aspekt. Bra dansmusik helt enkelt.
Men när blir en installation en bra installation?

– Jag tycker om när det finns en direkthet i verken, säger Petteri Nisunen. Ljud, ljus och andra material skall samverka på ett tämligen omedelbart vis. Man skall inte behöva sätta sig in i så mycket i förväg.

– Det måste också finnas någon sorts känslomässig förvåning, tillägger Tommi Grönlund. Men det behöver inte alltid vara vackert. Skönheten kan också ligga i det som är fult.