Van Nath

Porträttmålare

Painting Pol Pot (sammanställt av Thomas Nordanstad)

“De bad mig att måla en bild av en man jag inte kände igen. De kallade honom Broder Nummer Ett, eller Partiets Ledare. Det var först långt efteråt jag fick reda på att det var Pol Pot.”

1977-79 satt den kambodjanske konstnären Van Nath, född 1946, inspärrad i Tuol Sleng, det ökända fängelset i Phnom Penh som drevs av Röda khmererna och där ett oräkneligt antal oskyldiga kambodjaner torterades och avrättades. Före fängslandet försörjde sig Van Nath som porträtt- och filmaffischmålare och förmodligen var det också konsten som räddade hans liv. När fängelsevakterna förstod att han kunde måla satte de honom att göra porträtt av ledaren Pol Pot. Vid Vietnams invasion av Kambodja 1979 var Van Nath en av endast sju överlevande i fängelset.

Efter befrielsen blev Van Nath ombedd att måla sina minnen och upplevelser från tiden i Tuol Slengfängelset, bilder som hänger i det Folkmordets museum som öppnades 7 januari 1980, exakt ett år efter vietnamesernas intåg, och där kan man fortfarande se dem. Bilder av tortyr och förnedring, övergrepp och elchocker, skräck och hunger, målade i en traditionell realistisk och folklig stil. Men ingenting är förskönat, våldet och tortyrscenerna har en närmast grafisk karaktär, ingenting hålls tillbaka.

I en intervju 1999 berättar Van Nath om erfarenheterna i det så kallade S-21-fängelset, om rummet på andra våningen i D-byggnaden, där han hamnade bland 60 andra interner. “Lidandet var outhärdligt. Vår enda rätt var att ligga ner på golvet. Om vi ville tala eller sitta upp var vi tvungna att be om vaktens tillåtelse.De gav oss två mål om dagen, ett klockan åtta på morgonen – två eller tre skedar rissoppa, därefter ytterligare ett klockan åtta på kvällen – två eller tre skedar rissoppa. Däremellan fick vi ingenting att äta.” “Fångarna dog, en efter en. Några togs in för förhör och kom aldrig tillbaka. Vi kunde höra skriken från dem som torterades, och vi visste att en dag var det vår tur att skrika på samma sätt. Också jag blev torterad. De ställde frågor och när jag inte kunde besvara dem gav de mig elchocker tills jag blev medvetslös. De kastade vatten i ansiktet så att jag återfick medvetandet och sedan fortsatte de med sina frågor. Kunde jag inte svara blev det ytterligare elchocker. Detta hände många gånger. En dag, efter att jag hade berättat att jag var målare, flyttade de mig från den överfulla cellen. De beordrade mig att måla något som bevis, och troligtvis var det därför jag överlevde. De bad mig att måla en bild av en man jag inte kände igen. De kallade honom Broder Nummer Ett, eller Partiets Ledare. Det var först långt efteråt jag fick reda på att det var Pol Pot.”