Agnes Cleve Jonand, John Jon-And & Gösta Chatham

1931.02.12 - 1931.03.01

Konstnärer

Agnes Cleve Jonand, John Jon-And, Gösta Chatham

Sammanfattning

I februari 1931 ställde den radikala modernisten Agnes Cleve Jonand (1876-1951) ut på Göteborgs Konsthall tillsammans med sin man John Jon-And (1889-1941) och Gösta Chatham (1886-1961). Cleve och Jon-And hade träffats när de studerade på Valand på 1910-talet, och Jon-and och Chatham var båda tecknare på Svenska Dagbladet. Men Agnes Cleve och Gösta Chatham var även radikala i sin politiska uppfattning och båda var medlemmar av svenska högerextrema organisationer under andra världskriget.

Historik

Agnes Cleve växte upp i ett välbärgat akademikerhem i Uppsala. Efter en skilsmässa från sin första man reste hon 1914 tillsammans  med Jon-And till Paris för att studerar för Henri le Fauconnier på Académie de la Palette, där även svensken John Steen studerar. Tillsammans blev de en del av den avantgardistiska moderniströrelsen och reste runt i Europa och lät sig influeras av den nya konsten. De gifte sig 1915 och flyttade till Stockholm. Vid den här tiden var båda influerade av kubismen och futurismen, utan att för den sakens skull söka att upplösa rummet som den analytiska kubismen eftersträvade.

Under första världskriget blev de bekanta med konstnärsparet Gabrielle Münter och Wassily Kandinsky som båda vistades i Sverige – en vänskap som kom att påverka Cleves konstnärliga uttryck i hög grad. Ju längre tiden gick desto mer influerad blev hon av den tyska expressionismen. Münter bodde i Skandinavien under fem år, framförallt i Sverige, och sommaren 1917 tillbringade hon i Västsverige, bland annat på Cleves och Jon-Ands sommarställe, gården Hurdan i Dragsmark, Bohuslän.

I början av 1920-talet flyttade Cleve och Jon-And åter till Göteborg eftersom Jon-And fått arbete som scenograf på Lorensbergsteatern där han skapade modernistisk scendekor för bland andra Karl Gerhard. År 1927 är de tillbaka i Stockholm då Jon-And fått anställning som scenograf vid Operan.

Utställningar

1917 ställde Cleve och Jon-And ut på galleri Gummesson i Stockholm och i april 1922 på Röhsska Museet i Göteborg. 1929 hade Cleve sin första separatutställning på galleri Gummesson och i februari 1931 ställde de ut på Göteborgs Konsthall tillsammans med Chatham. Utställningen på Göteborgs Konsthall var i stor utsträckning Cleves, och i den lilla katalog som gjordes så nämns inte de två andra konstnärerna. I utställningen presenterade hon arbeten från 1913 och framåt, däribland ett antal glasmålningar. I Göteborgs-Tidningen skrevs det:

“Konstnärinnan går ut från kubismen, och där vinner hon något, som sedan framstår som två av de mest bärande värdena i hennes konst, sakligheten och redan i formen. Men hon slår sig också i ett av sina arbeten lös i ett sprakande fyrverkeri av gnistrande färger. Där uppenbarar sig en annan sida av hennes begåvning, glädjen åt färgen och temperamentet.”

1932 ställde hon ut på Konstnärshuset i Stockholm, 1933 på Exposition d’oeuvres des femmes artistes på Stedelijks Museum i Amsterdam, 1934 på Höstsalongen på Liljevachls konsthall och 1935 hade hon separatutställningar på Gefle konsthall och i Sandviken. 1936 reste hon på en studieresa till New York. Året därpå deltog hon i utställningen Les femmes artistes d’Europe på Musée du Jeu de Paume i Paris och hade en utställning på konstnärshuset i Stockholm tillsammans med Ingegerd Torhamn.

Under och efter andra världskriget

1941 dog John Jon-And hastigt och i och med detta avtar Cleves konstnärliga verksamhet; enda utställningen som finns noterad är en retrospektiv 1949 på Ekströms konsthall i Stockholm.

Under andra världskriget engagerade hon sig i de två högerextrema organisationerna Svensk Opposition och Riksföreningen Sverige-Tyskland. Hon var även en av stiftarna bakom Hjälpkommittén för Tysklands barn 1945. Den 26 maj 1951 avled Agnes Cleve.

Även konstnärskollegan Gösta Chatham var medlem i högerextrema rörelser under andra världskriget som Riksföreningen Sverige-Tyskland, Svensk Opposition och Svenska socialistiska partiet. Hans engagemang mattades inte efter kriget utan han fortsatte att vara medlem i Sveriges nationella förbund fram till sin död 1961.