Verkpresentation

Stora salen

1.
Till vem som helst, till vad som helst
Göteborg, Sverige
Hus, ljusskylt & video, 120 minuter, 2008

Det står ett tillfälligt hus, lite dolt i parken vid Näckrosdammen bakom Göteborgs Konstmuseum. Det finns inga riktlinjer eller förklaringar till dess existens. På taket lyser en skylt som säger: Till vem som helst, till vad som helst. En öppen yta skapad för oförutsägbara händelser. Inne på konsthallen visas en film där tre snickare bygger detta hus.

2.
The Duel
Köpenhamn, Danmark
Video, 6 minuter, 2003

The Duel utspelar sig i en korridor på Köpenhamns, numera privatägda, centralstation. För att förhindra att exempelvis hemlösa eller gatumusikanter ska uppehålla sig i rummet finns ett förbud om att ingen får befinna sig där längre än fem minuter. För att förstärka detta spelas operamusik på hög volym, vilket gör det närmast outhärdligt att befinna sig i korridoren. Mannen i filmen spelar rockmusik på en öronbedövande volym i ett försök att dränka och övervinna arian
som strömmar ut över platsen.

3.
Torsdagsklubben
Götaplatsen, Göteborg, Sverige
Video, 5 minuter, 2008

På den öppna ytan som omger statyn Poseidon vid Götaplatsen, samlas ofta olika bilklubbar för att visa upp sina bilar för varandra och allmänheten. I verket Torsdagsklubben genomför medlemmar från Sportvagnsklubben Göteborg en improviserad parad.

4.
Games Machine
IASPIS, Venedig-biennalen, Italien
Affisch, 2005

Under Venedigbiennalen 2005 lät Annika Eriksson placera en spelhall i centrala Venedig. Den 12 meter långa, blinkande och glittrande byggnaden liknade en utomjording på kajkanten i den pittoreska miljön. Verket Games Machine var en störning och ett visuellt intrång. Affischer runt om i staden lockade till sig ungdomar till den tillfälliga mötesplatsen. Trots att det var ungdomar
som var målgruppen lockade det pulserande maskineriet en stor och skiftande publik. Efter fem dagar fraktades arkaden tillbaka till sin vanliga placering i Verona.

5.
People Working in This Area
Shout and Scream, Münster, Tyskland
Affisch, 2000

Kring år 2000 höll hamnen i Münster på att förändras från att vara ett industriområde till att bli en exklusiv och kommersiell plats. På en annonstavla i hamnen placerade Annika Eriksson ett jättelikt porträtt på alla de människor som just då verkade i området.

6.
Här finns plats – ett konstaterande och en uppmaning
Mitt i, Öland, Sverige
Affisch, 2005

På ett öppet fält på Öland placerades en 17 meter lång skylt. Budskapet löd Här finns plats vilket å ena sidan är en beskrivning av ön – en glesbyggd där inte många bor året runt. Men det finns en annan, mer problematisk innebörd. Skylten kan också betraktas som en inbjudan, men för vad och för vem?

7.
Wicked Game
Skulptur på Vår Gård, Saltsjöbaden, Sverige
Ljudverk med fotografi, 3 minuter, 1994

När gränserna runt det forna östblocket försvann påverkades även Stockholms gatuliv. Vid denna tidpunkt brukade en östeuropeisk gatumusikant spela Chris Isaacs låt Wicked Game. En inspelning när han framförde denna ballad blev till ett ljudverk som placerades i en naturskön park utanför Stockholm. Musiken som strömmade ut över parken kompletterades med ett porträtt av musikern taget vid den tunnelbanestation där han brukade stå och spela.

8.
The Future is Here
Prophetic Corners, Periferic Biennale, Iasi, Rumänien
Fotografier, 2003

2003 lät Annika Eriksson dela ut 6 000 knappar med påståendet The Future is Here (framtiden är här) i den rumänska staden Iasi. Detta skedde samtidigt som Rumänien genomgick stora sociala förändringar vilket gjorde knappens budskap dubbeltydigt. Skulle det tolkas som en olycksbådande varning eller som ett hoppingivande löfte?

9.
En fruktansvärd sammansvärjning
Olika platser
Klistermärken, 1993–

Klistermärken med frasen En fruktansvärd sammansvärjning har sedan 1993 placerats på en mängd platser. Budskapets mening står i direkt relation till platsen. Tolkningsramarna förändras när klistermärket sitter på en brödlimpa i matbutiken, på grannens dörr eller på den nya reklamen från Hennes & Mauritz. Tusentals klistermärken har satts upp och projektet pågår fortfarande.

10.
Människans dolda förmågor; Sex år senare
Stockholm, Sverige
Affisch, 1999

Den 22 november 1993 anordnade Gnostiska föreningen i Stockholm en föreläsning om människans dolda och övernaturliga sidor. Annika Eriksson sparade denna affisch under sex år tills dagen för föreläsningen, den 22 november, återigen var en måndag. Än en gång sattes affischen upp runt om i staden. Affischerandet koncentrerades till området runt Gnostiska
föreningens möteslokal vilket kanske för några medlemmar skapade ett tidsreseliknande vardagsmirakel.

11.
Socialt sabotage – En övning
Displaced, Sophienhof, Kiel, Tyskland
Museum in Progress, Wien, Österrike
Affischer, 2000

I ett köpcentrum i centrala Kiel sattes fem affischer upp. De innehöll förutom fotografier även beskrivande och instruerande texter om socialt beteende i det offentliga rummet. Projektet utvecklades senare genom att nya varianter av affischerna medföljde den österrikiska dagstidningen Der Standard.

Text i verket:
Affisch 1
”Socialt sabotage – en övning
Jag hade egentligen ingenting mot M. Vi hälsade alltid på varandra och jag trodde inte att det rådde något hierarkiskt förhållande mellan oss. Inte desto mindre fanns där en dold maktkamp. En dag utan någon särskild anledning började jag irritera mig på M, trots att han hälsade lika vänligt som alltid. Utan att ha fattat något medvetet beslut om det, slutade jag att hälsa på honom. Jag ville inte ha något mer med M att göra, men visste inte hur jag skulle avsluta bekantskapen. Så här långt insåg jag att jag utan att tänka hade slutat hälsa tillbaka. Det var som
om förändringen hade skett automatiskt, utan att jag hade med den att göra. Min sociala hövlighet hade förbytts i socialt sabotage. Till en början experimenterade jag med min nya vana på en mängd sätt. Till exempel stirrade jag ilsket på honom eller på en osynlig punkt bakom honom. Det gjorde M fullkomligt förvirrad, eftersom han inte på minsta sätt försökte begripa sig på mitt beteende. Men övning ger färdighet. Efter några försök behärskade jag till fullo konsten att inte hälsa. Jag låtsades inte om M, utan tittade bara igenom honom som om han inte fanns. Denna övning i socialt sabotage var visserligen inte oproblematisk och till och med riktigt smärtsam. När jag ett tag hade försökt ignorera M, bestämde jag mig för att använda mig av en annan strategi. Jag ändrade på mina rutiner så att jag undvek att stöta på honom. Jag smet in i hissen och stängde dörren så fort jag såg att han kom och hörde det ovälkomna ljudet av hans annalkande steg. Efter ett tag framstod M verkligen som en främling och det kändes naturligt att inte hälsa på honom. Det är en idé att ytterligare undersöka de svårigheter som är förbundna med hälsningsövningen. När jag såg M i hissen visste jag att jag måste ignorera honom och att det var för sent för att fly. Situationen framkallade ett oerhört obehag. Hur kunde det vara möjligt att omständigheterna väckte så starka känslor hos mig? När jag hälsade på M förväntade jag mig att han skulle besvara min hälsning, vilket han också gjorde. Först bekräftade jag honom och sedan återgäldade han gesten. Det intressanta med situationen är dess växelverkan. Om M blir åsidosatt rör det inte bara honom, utan även mig själv. När jag ignorerade honom, och på så sätt förnekade hans existens, förlorade jag också möjligheten att själv få bekräftelse. Jag kan inte låtsas som om han inte finns och samtidigt förvänta mig att han ska erkänna mig. När jag gick förbi M utan att uppmärksamma honom åsidosatte jag indirekt mig själv. När jag flydde M försökte jag undvika att förintas.”

Affisch 2
”Kommer jag träffa honom i Sophienhof igen?”

Affisch 3
”Kan hundar tänka?”

Affisch 4
Se text på affisch 1

Affisch 5
”Sittningsceremonier
Om man söker sig till avskildheten och vill undvika andras sällskap så drar man sig oftast medvetet undan. Det innebär att man placerar sig i en tillbakadragen position, oftast genom att sätta sig vid bordsändan.

Indirekt gör man det genom kroppsspråkets signaler: ”Du får sätta dig om du absolut måste, men lämna mig i fred. Jag satte mig här vid bordsändan så att den närmaste personen skulle vara så långt bort som möjligt.”

”Leendet som döljer själen
Det finns många olika sätt som man kan skydda sina personliga rumsliga zoner på, och ett av dem är att bära en mask. Ansiktet som vi visar vår omgivning är sällan vårt riktiga ansikte. Det anses vara högst ovanligt, rentav bisarrt, om någon genom sitt minspel eller sina handlingar avslöjar vad hon verkligen känner. I stället kontrollerar vi omsorgsfullt både våra uttryck och våra kroppar.”

Affisch 6
”Territorier
I folksamlingar på konserter, biografer, tåg, bussar och i hissar inkräktar man ofrivilligt på andras intimsfärer, och reaktionerna på dessa intrång är intressanta att iaktta. Det finns en rad oskrivna regler som människor i den västerländska kulturen strikt följer i sådana situationer. Reglerna lyder som följer:

1. Du får absolut inte prata med någon, inte ens med människor du känner.
2. Du måste hela tiden undvika ögonkontakt med andra.
3. Du måste uppvisa ett pokerface och får inte under några omständigheter visa dina känslor.
4. Om du har en bok eller en tidning måste du låtsas att du är djupt försjunken i den.
5. Ju större folksamlingen är, desto mindre tillåtelse har du att röra på dig.
6. I en hiss måste du oupphörligt hålla ögonen på de lysande siffrorna som talar om vilken våning hissen är på.”

”Passivt beter man sig på ett liknande sätt när man instämmer med någon. När goda vänner diskuterar med varandra imiterar de varandras kroppshållningar och rörelser för att visa att de är vänner också när de har skilda åsikter om något.”

12.
Busdriver
Herning Kunstmuseum/Arriva, Danmark
Affischer, 2004

I detta projekt intervjuades sju busschaufförer om sina individuella historier. De har alla invandrat till Danmark, ett land med strikta regler för immigration. I verket diskuterar dessa yrkesmässiga resenärer den storskaliga flytten i jämförelse med de dagliga bussturerna. Affischerna med presentationer av chaufförerna var tänkta att sättas upp på bussar i Köpenhamn, men bussbolaget Arriva satte till slut stopp för detta.

13.
The Brainchild
Happy Believers, Werkleitzbiennale, Halle, Tyskland
Video, 5 minuter, 2006

I denna video berättas historien om tillblivelsen av Folkets park i Malmö. Folkparken grundades 1891 och är därmed Sveriges äldsta i sitt slag.

Text i verket:
”Folkets Park, ett rekreationsområde i Malmö, skapades utifrån ett synsätt som började få sin slutgiltiga form under det tidiga 1900-talet.

Tanken återspeglade den stapplande politiska medvetenheten – en önskan om en öppen arena.

En plats där den socialdemokratiska visionen kunde få sin fysiska manifestation.

Ambitionen var också att erbjuda en plats där man kunde dansa och umgås och som dessutom utgjorde ett alternativ till stadens många ölhallar.

Men platsen var än så länge bara en idé som formulerades av människor som saknade hjälpen, pengarna och stödet som behövdes för att de någonsin skulle kunna göra verklighet av sitt tankefoster.

Trots de dystra utsikterna ansträngde de sig oavbrutet för att hitta ett stycke plantering som kunde bli en park för folket.

I slutändan var det deras egna besparingar som möjliggjorde projektet som fortfarande går att beskåda – en symbol för en tänkt framtid.

Även om berättelsen hör till det förflutna, så lever parken fortfarande som den lär.”

14.
Do You Want an Audience?
Frieze Projects, Frieze Art Fair, London, Storbritannien
Affischer & video, 2 x 45 minuter, 2004

Annonser i brittiska tidningar bjöd in intresserade att ansöka om möjligheten att nå ut och dela med sig av sin kreativitet och sina kunskaper. Platsen för presentationerna var konstmässan Frieze Art Fair, en internationell konstmässa med cirka 65 000 besökare. Verket pågick under mässans alla fem dagar och fungerade som ett oväntat störningsmoment då vitt skilda grupper, åsikter
och personer tog plats på scenen. Verkets visuella inramning var i ständig förändring då deltagarna efter hand tapetserade väggarna med
sina affischer och flygblad.

Inre rummet

15.
The Session
Berlin-North, Hamburger Bahnhof, Berlin, Tyskland
CD, affischer & video, 10 minuter, 2004

I detta verk sammanför Annika Eriksson två olika muntliga traditioner med rötter i olika historiska och kulturella sammanhang. Trots att de kan tyckas utgöra två motsatta förhållningssätt till musik, stammar både rapmusiken och den brasilianska repenten/emboladan från glädjen över improviserandet och det talade ordet. I The Session möts ”folkmusikrapparna” tillika gatukonstnärerna Pardal & Verdel Lins och hiphopgruppen ZÁfrica Brazil i en spelning som, med politiska underströmmar, är en hyllning till improvisationen.

Långa galleriet

16.
Curating Students, Goldsmiths College
Goldsmiths College, London, Storbritannien
Video, 9 minuter, 2001

Avgångsstudenterna från programmet i utställnings- och kunskapsproduktion vid Goldsmiths College bjöd in Annika Eriksson att skapa ett projekt som omfattade deras egna aktiva medverkan. Annika lät studenterna skapa en presentation inför deras kommande arbetsliv vilket innebar att de själva fick välja hur de vill bli presenterade. Resultatet blev ett videoporträtt av gruppen, som visades i studenternas arbetslokal med en visuell inramning av studenternas
projekt och arbetsredskap i form av affischer, datorer och texter.

17.
Staff at Moderna Museet
Organizing Freedom, Moderna Museet, Stockholm, Sverige
Video, 17 minuter, 2000

Personalen vid Moderna Museet i Stockholm bjöds in att presentera sig själva framför en stillastående kamera. På ett formellt vis presenterar de sig med namn och yrke följt av att de utifrån mån av plats placerar sig i rummet. I detta verk sätts museipersonalen i fokus och utgör därmed själva konstverket. Arbetet är en
del av en serie där samma begrepp utforskas med hjälp av platsspecifika variationer.

18.
Köpenhamns Postorkester
NowHere/Work in Progress, Louisiana Museum of Modern Art, Danmark
Affisch & video, 7 minuter, 1996

Stockholms Postorkester
Andréhn-Schiptjenko, Stockholm, Sverige
Affisch & video, 10 minuter, 1996

Connecticut Firefighters Pipes and Drums
Speed of Vision, Aldrich Museum of Contemporary Art, Ridgefield (USA)
Affisch & video, 6 minuter, 2000

Inom uniformerade yrken finns en tradition att för nöjes skull träffas i yrkesklädseln och spela tillsammans i en orkester. I den här serien bjöds sådana uniformerade band in för att uppföra poplåten Sour Times av den brittiska musikgruppen
Portishead. I utställningen är verket representerat både i form av video och affischer med fotograferade porträtt av deltagarna.

Kapprummet

19.
Negativ bakgrundsmusik
Flipper, Sveriges Radio, Stockholm, Sverige
Ljudverk, 10 minuter, 2001

Verket sändes som ett tio minuter långt avbrott i radioprogrammet Flipper i Sveriges Radio P3. Ljudet härstammar från början från en CD-skiva med ljudeffekter och soundtracks. Annika lät bandet New Beginings förstärka och reagera på ljudspåret. Ljudverket består av bandets subtila tillägg tillsammans med orginalljudet.

Fördjupning