Lucas Rahn

Jag tänkte här berätta något litet om ett urval målningar som kanske kan belysa några av de tankar, idéer och förhållningssätt som jag använder mig av.
Mina bilder kommer oftast till under en för mig poetiskt målerisk promenad där jag söker efter bilder som jag vill se i min samtid.
Jag intresserar mig mer för möjligheter än sannolikheter.
Motiven rör sig för övrigt mellan de klassiska genrerna; stilleben, porträtt, landskap, abstrakt måleri, den konceptuella målningen osv.
… Kanske gör jag bilder för ett rum där ett visst förhållande till tid blir möjligt.
(Det första som blir omodernt är tankarna som ledde fram till att bilden blev gjord.)

Mind Flowers

Jag ville måla blommor abstrakt. Ingen förlaga. Färg på duk.  En abstrakt målning i en vas. Blommorna är placerade i en vacker uppochnedvänd solnedgång. Målningen har i sitt sökande efter skönhet fått en psykedeliskt barock känsla. Titeln och det första fröet av tanke till bilden kommer från en låt av sextiotalsrockgruppen Ultimate Spinach med samma namn.

Författarporträttet föreställer William S. Burroughs

Jag tycker att hans förhållande till det som vi brukar välja att kalla verklighet är viktigt och jag uppskattar hur han med framgång klipper upp råmaterialet tid i evigheten. ”Out of time and into space”.

Jag är född på samma dag som honom. Och han var, liksom jag, en passionerad kattälskare.

Door to the river

Door to the river är en bild som fått sitt utseende genom en sömngångaraktig vandring genom olika bildlösningar.

Det är en bild i olika skikt. Ett landskap. En tunn slöja med en dörrliknande öppning. Och slutligen någon form av konvention av abstrakt måleri över alltsammans.

Allt detta samsas för mig förvånande bra över bildytan i gränslandet mellan föreställande – abstraktion och de olika förhållningssätt till den tvådimensionella ytan som det bär med sig. Bilden kan bli sig själv oberoende av några av de tankar som ledde fram till att den blev gjord.

Titeln är lånad i kärlek av Willem de Kooning.

Le Bleu du Ciel

I Le Bleu du Ciel får en landskapsbild från Finland finna sin plats i en något strikt komposition som möjligtvis hör mer hemma i något annat årtionde bestående av sina egna konventioner.

Himlen får i denna komposition formen av ett färgfält hemmahörande hos någon abstrakt målare…

Bilden söker sin form någonstans mellan det för mig intima landskapet och abstraktionen i ett intimare format än det jag associerar en viss form av abstrakt måleri med.

The Air that I Breathe

The Air that I Breathe är en s.k. ”domestic abstraction”. En hemtrevlig abstraktion. Och är ett resultat av mitt förhållningssätt till den rena abstraktionen som dekoration. Dvs. den dekorativa sidan av abstrakt måleri.

Samtidigt finner jag ljuset i den vackert. (Jag ägnar mig mycket sällan åt ironi eller sarkasm i mitt måleri.) Den har därför fått sin titel efter en vacker sång av popgruppen The Hollies.