Erfarenhet – upplösning – Göteborgs Internationella Konstbiennal 2001

2001.06.09 - 2001.09.16

Konstnärer och curatorer

Gunilla Bandolin, Sean Bluechel, Daniel Buren, Agnes Denes, Hreinn Fridfinnsson, Sigurdur Gudmundsson, Tom Hunter, Dan Perjovschi, Robin Rimbaud, Ragna Robertsdottir, Clara Ursitti

Konstnärligt råd: Ewa Brodin, Britt Ignell, Lasse Lindkvist

Introduktion

Den 9 juni 2001 invigdes Göteborgs första internationella konstbiennal. Utställningsområdet var i och omkring Konsthallen, längs Kungsportsavenyn, Bältesspännarparken och i Kungsparken. Spårvagnslinje 9 ingick också som en del i konstbiennalen. Runt biennalen pågick under hela utställningstiden en mängd konstförmedlingsaktiviteter.

2001 års konstbiennal presenterade elva internationellt verksamma konstnärer från Europa och USA, samt ett tiotal satellitprojekt skapade av konstnärer verksamma i Göteborg. Flertalet verk skapades på plats.

Konstnärliga rådets programförklaring

I oktober 2000 tillfrågades vi av Kulturförvaltningen vid Göteborgs stad om vi ville verka som ett konstnärligt råd inför Göteborgs internationella konstbiennal, som skulle gå av stapeln nästkommande sommar. Vårt uppdrag blev att lägga fram en sammanhållande idé för biennalen samt föreslå konstnärer som skulle fungera inom ramen för den.

De fanns två förutsättningar för biennalens lokalisering i staden. Den ena var att konstnärer skulle bjudas in att verka i stadsrummet. Den andra var att Konsthallen vid Götaplatsen skulle ingå och även återinvigas i samband med biennalen. Vi har velat begränsa den geografiska omfattningen av biennalen till området kring Kungsportsplatsen/Bältespännarparken vidare upp längs Avenyn till Götaplatsen/Konsthallen. Detta för att göteborgare eller tillresta skall kunna göra sig en uppfattning av biennalens geografiska omfattning.
Vårt resonemang kring den övergripande utställningsidén utgick från riktningar i konsten som visats i en relativt liten utsträckning i Göteborg, rörelser som i ett internationellt perspektiv spelar en betydande roll för förståelsen av den kultur vi lever i.

Den unga samtidskonsten har i Göteborg under 1980-90-talen fått plats på den alternativa konstscenen, med en initierad men begränsad publik. Vår förhoppning är att biennalen skapar en kontinuitet för en större och bredare presentation av aktuell konst för den stora publiken. Vi syftar då på den unga samtida konsten men också på andra, tidigare rörelser i konsten som varit och är avgörande för hur konstnärer arbetar idag.

I stadsrummen tänkte vi oss verk som har kraften att handskas med det större offentliga rummet, synliga och verksamma för alla förbipasserande. Vi var även intresserade av konst som återkopplade till den tradition som kallas Land Art. Konsthallen i sin tur såg vi som platsen för samtida aktuella konstnärskap som i huvudsak arbetar med tidsbaserade medier, ljud, lukt mm. Under arbetets gång har sedan uppdelningen av inriktningarna mellan konsthall och stadsrum lösts upp något på ett för helheten fruktbart sätt.

Efterhand som idén växte fram föreslog vi de konstnärskap vi gärna skulle vilja se inom ramen för projektet. Till vår glädje har Gunilla Bandolin, Daniel Buren, Sean Bluechel, Agnes Denes, Hreinn Fridfinnson, Sigurdur Gudmundsson, Tom Hunter, Ragna Robertsdottir, Dan Perjovschi, Clara Ursitti, Robert Rimbaud “Scanner” tackat ja till att medverka.

Med detta möte vill vi kunna åstadkomma en utställning som kan beröra och engagera publiken på flera nivåer. Vi vill synligöra olika konstnärliga utgångspunkter där traditionen ger en ny läsning av samtidskonsten och vice versa.

/Konstnärliga rådet, december 2000. Ewa Brodin, Britt Ignell, Lasse Lindkvist

Medverkande konstnärer

Gunilla Bandolin
Skymould, Kungsparken

”Mina former är geometriska. De geometriska formerna betraktas ofta som enkla. Men det krävs en plan och en avsikt och också särskilda instrument för att åstadkomma den helt geometriska formen. Man måste räta ut och korrigera det organiska.

Trädgårdsmästarens arbete för att åstadkomma strikta former i trädgården är mödosamt. Det geometriska är i själva verket ett jämviktstillstånd som snart rubbas så fort det prunkande växandet tar vid.

Filmregissören Tarkovskij formade sina pekfingrar och tummar till en rektangel, med filmrutans proportioner, och satte dem framför ögonen för att bättre se landskapet. Också de former jag jobbar med är instrument för att se. De beskär och ramar in naturen.

Skulpturen symboliserar inte något. Den representerar inte heller något annat än vad den är. Tomrum och materia ordnat i en meningsfull konfiguration. Fingertopparna stryker över den klippta gräskanten och befriar – genom att distrahera – därmed sinnet från allt som hotar tränga in i det.”

Sean Bluechel
Generous Violation, Göteborgs Konsthall

Sean Bluechels konst tar upp sociala och antropologiska angelägenheter och inbjuder oss att fundera över de föremål som vi har omkring oss i vårt vardagsliv. Genom att ta med vardagsföremål i sina provisoriska skulpturarrangemang, frigör han dessa föremål från det vi normalt förknippar dem med. Samtidigt gör han det möjligt för dem att likt katalysatorer leda våra tankar vidare mot större frågeställningar rörande konstens väsen och de strukturer som styr vårt sociala beteende.

Sean Bluechel är född 1969 och avslutade sina studier vid San Francisco Art Institute 1995.

Han har ställt ut ett flertal gånger i San Francisco, Kalifornien och i Grekland, Portugal och New Mexico. Han var IASPIS stipendiat i Göteborg 2001.

Daniel Buren
Criss Crossing, gatukorsningar i centrala Göteborg.

Daniel Buren gör randiga installationer som vänder hans blick, och vår, mot världen. Hans arbeten placeras på specifika platser, museer, gator, inomhus och utomhus. Buren arbetar med idéer som vanligen har med måleri att göra, men hans konst ligger närmare skulptur och arkitektur. Daniel Buren är ständigt på resande fot, världen över, för att installera sina projekt och uppdrag på olika platser, alltifrån museer till trendiga cafeer, gator och privata sfärer. Daniel Buren rör sig fritt och har alltid något att peka ut tack vare hans “visuella verktyg” – ränderna.

Daniel Buren är född i Boulogne-Billancourt, Frankrike. Han bor och arbetar på plats.

Agnes Denes
Kungsparken

Agnes Denes är en pionjär i den ekologiska konströrelsen, där konst kombineras med vetenskap, matematik, språk och filosofi. Hennes verk tar upp miljö-, kultur- och samhällsfrågor och hoten mot den globala överlevnaden i verk som ofta är monumentala. Hon har haft fler än 300 separat- och grupputställningar, t.ex. internationella utställningar som Project 74, Köln, Sydneybiennalen 1976, Documenta 6 i Kassel, Tyskland, och Venedigbiennalerna 1978, 1980 och 2001.

Vid Riokonferensen 1992, fick Denes i uppdrag av FN och Finlands miljödepartement att genomföra Tree Mountain: A Living Time Capsule, ett aldrig tidigare skådat miljöåtervinningsprojekt som involverar elvatusen människor och sträcker sig över fyrahundra år. Agnes Denes har skrivit fyra böcker och har en doktorstitel i konst.

Hreinn Fridfinnsson
Basic Treatment, skulpturer i staden

I sitt verk, Basic Treatment, låter Hreinn Fridfinnsson marken flyta in under några av stadens fundament så att de svävar.

Hreinn Fridfinnson är född 1943 i Bær Dölum, Island. Han utbildade sig vid Islands Konst- och Konsthantverkshögskola, Reykjavik 1958-60. Sedan 1971 bor och arbetar han i Nederländerna. och har sedan sjuttiotalets början haft ett flertal utställningar i Europa, Ryssland, USA på Island och i övriga Norden. Hans arbeten rör sig mellan skilda kategorier som installationer, skulpturala strukturer, teckning och fotografi. Man kan betrakta dem som en slags visuella syntaxer av icke-språklig karaktär i vilka människans relation till naturen en stor betydelse. Fridfinnson tog emot Ars Fennica priset år 2000.

Sigurdur Gudmundsson
Göteborgs Konsthall

Efter att ha studerat vid Akademien i Haarlem 1963-64 och arbetat vid Ateliers i samma stad 1970-71, flyttade Sigurdur Gudmundsson till Amsterdam där han fortfarande lever, men är idag även delvis bosatt i Kina. Gudmundsson arbetar såväl i kraftfulla format och material som med mer subtila kraftuttrycksmedel, alltid med en poetisk visuell dimension. Han har haft en lång rad utställningar i Tyskland, Nederländerna, Frankrike, USA, Norden, bland dem en retrospektiv utställning i Malmö 1992.

Tom Hunter
Life and Death in Hackney, Göteborgs Konsthall

Tom Hunter är känd för sina överdådiga och färgrika cibachromer av livet i olika subkulturer, t, ex. de husockupanter och resandefolk som konstnären lever och arbetar bland. Hunters intresse för politiska frågor, om rättigheterna för samhällets outsiders speglar sig tydligt i hans verk. Deras formella, stiliserade kompositioner som delvis baserar sig på historiska målningar ger verken en episk storslagenhet som motsäger de modesta, återhållna händelser de föreställer. Hunter har haft flera separatutställningar i London, senast på White Cube, 200o-2001. Han har deltagit i grupputställningar i Storbritannien och internationellt, exempelvis Tracking, Kent & Vicki Logan Gallery, California Collage of Arts and Crafts, Oakland; Creative Quarters Museum of London 2001; och Les Anglais Vus Par Les Anglais, Rencontres Internationales de la Photographie dÁrles, 1998.

Dan Perjovschi
Free Flow, Göteborgs Konsthall och Café Espresso

”Jag älskar att teckna och människorna älskar mina teckningar. När jag tecknar av världen blir den begriplig. Free Flow är ett projekt som pågår i tre månader, i vilket jag sammanför ett modernt och högteknologiskt medium som trådlöst Internet med ett gammalt och grundläggande medium som teckning. Genom att använda det bästa hos dessa medier, kombinerar jag det enkla med det sofistikerade och möjliggör kommunikation. Konstnären blir en frilansande journalist som dagligen kommenterar globala, lokala eller privata frågor.”

Tecknare, installatör, grafisk formgivare. Född i Sibiu, Rumänien 1961. Utbildning: Konstakademien i Iassy, Rumänien, 1980-84. Har deltagit i en rad utställningar i Rumänien och utomlands, bland dem Beyond Belief, Museum of Cotemporary Art i Chicago och Institute of Contemporary Art i Philadelphia, och Manifesta 2, Luxemburg 1999. Var Rumäniens representant vid den 48:e Venedigbiennalen 1999. Har innehaft en rad internationella ateljéstipendier i USA, Italien och Sverige (IASPIS).  Perjovschi är art director för det politiska magasinet ”22” i Bukarest.

Robin Rimbaud aka Scanner
Spårvagn 9

Scanner sätter samman det elektroniska förflutna i vår digitala framtid, vars samlande av de elektroniska kommunikationsmotorvägarna blir råmaterial för ljudcollage av elektronisk musik och “upphittade” samtal. Som musiker, skribent och minimalistisk antihjälte har hans eklektiska blandning av verksamheter placerat honom i skärningspunkten mellan akademisk och digital pop.

1997 gjorde han musiken till Delta Ballet på operan i Paris, som framfördes av 100 fioler tillsammans med Laurie Anderson. Han har arbetat med konstnären Mike Kelly, sångaren Brian Ferry, den grafiske konstnären Tonne, DJ Spookey, multimediaproducenten Artangel, arkitekten Ben Kelly, regisören Derek Jarman och författaren David Toop. Han har gjort soundtrack till flera radioproduktioner åt BBC, performance och använt tidsbaserade media i många installationer. Han har visat sina verk på Sonic Boom på Hayward Gallery, London, As It Is, på Ikon Gallery, Birmingham och en permanent installation kan höras i “Welcome Wing” på Science Museum i London. Sedan 1992 har han släppt många cd-skivor.

Här i Göteborg har Robin samlat in de tankar och funderingar Göteborgarna har när de åker spårvagn . Tankarna reciteras på engelska av Robin själv  och på svenska av Marie Richardsson. Under hela sommaren kan man höra verket på spårvagnslinje 9.

Ragna Robertsdottir
Sign Of Home, vid entrén av Göteborgs Konsthall

Ragna Robertsdottirs verk är som röda mattor – mattor av lava. Grundmaterialet i hennes verk är isländsk lava, nedkylda reliker av vulkanutbrott. Tidigare högg hon det till geometriska block och staplade det i ordnade installationer. På senare tid har hon vänt blicken mot de små, lätta partiklar av lava som sprängs bort från vulkanen under utbrotten och lägger sig som aska över landskapet. Hon åker till avskilda platser och samlar sitt material.

Den röda lavan kommer från en liten röd vulkan på södra Island. De samlas in som smådelar efter storlek och färg och sprids ut på marken eller klistras på plats på utställningsväggarna. De betecknar också en plats, specifika platser. Hon märker upp världen med sitt hemlands stenar.

Ragna Róbertdóttir född i Reykjavik 1945. Utbildning: Islands Konst- Konstfackhögskola, 1963-67 och 68-70 och Konstfack 1970-71. Har de senaste två årtiondena haft en mängd separat- och grupputställningar över hela Europa, i Japan och USA.

Clara Ursitti
Bill, Göteborgs Konsthall

Clara Ursitti följer bokstavligen sin näsa, då hennes verk oftast är doftbaserade. Ursitti intresserar sig för det djuriska hos människan och sådant som anses som tabu och ociviliserat. Hennes syntetiskt framställda dofter provocerar fram en direkt fysisk respons hos betraktaren. Ofta delar vi in lukter och dofter i goda eller dåliga och värderar/klassificerar dem estetiskt och socialt. Clara Ursitti intresserar sig för och undersöker denna uppdelning.

Clara Ursittis verk ”Bill” är från 1998. Det kom till under en tid som all media världen över fylldes av Bill Clintons affär med Monica Lewinsky. Plötsligt var bandinspelningar, telefonsamtal, en klänning etc. angelägenheter för en hel värld. I hela detta flöde valde Ursitti att med ett enda element, en lukt, gestalta vad det ytterst handlade om. Hon döpte sitt verk till Bill, namnet på världens då mäktigaste man.

Clara Ursitti är Kanadensisk-Italiensk men har bott i Skottland sedan 1993. Har ställt ut på ICA i London, CCA i Glasgow, Living Art Museum på Island, Åbo museum i Finland och har haft separatutställningarpå YYZ i Toronto. Hon fick nyligen Welcome Sci-Art Grant och har bjudits in att delta i festivalen i Melbourne.

Utbildning: 1992 Specialised Honours, York University, Toronto 1995 Glasgow school