En plats glömd av många

En samtidsarkeologisk utgrävning av konsthallens historia

Som en del av projektet Förjaga bristen på sammanhang har Göteborgs Konsthall tillsammans med arkeologer från institutionen Historiska studier vid Göteborgs universitet, konstnärer från Akademin Valand och allmänheten, grävt ut och undersökt baksidan av konsthallen där bland annat konstskolan Valand och Industrimuseet legat.

Från Akademin Valand har Sara Anstis, Behjat Omer Abdulla, Barthélémy Garcia och Joel Danielsson gjort en konstnärlig gestaltning av utgrävningen. Verken visas i Läsrummet på Göteborgs Konsthall.

Behjat Omer Abdulla, An Artist attempts to draw like an archeologist, 2016

De 100 teckningarna är en selektion av olika material som grävts upp under två dagar på baksidan av Göteborgs Konsthall. Teckningarna avbildar bland annat tegelstenar, glas, plastgafflar, kapsyler, spik, rep, keramikskärvor, trä och tyg.

De 100 teckningarna har tilldelats individuella titlar, men titlarna beskriver inte nödvändigtvis det som avbildats. Titlarna kommer från den anteckningsbok som Behjat Omer Abdulla har använt under sin masterutbildning på Akademin Valand. Att sätta namn, meningar och ord på teckningarna var i var ett sätt att för konstnären att koppla ihop det gamla Valand med det nuvarande.

Hemsida: behjaturl.tumblr.com

Sara Anstis, Dirt, 2016

Att gräva i jorden är en aktivitet som drivs av lust. Vad vi vill hitta, hur vi gör för att hitta det och vilken tolkning vi gör av objektet varierar båda utifrån personliga erfarenheter och kontexten grävandet sker i.

Under denna utgrävning använde vissa konstnärer och arkeologer sina verktyg metodiskt när de grävde och sökte sig genom de olika lagren, andra grävde på rakt ner och stannade först när de gjorde ett fynd; en porslinsskärv eller ett annat vackert föremål. Fynden placerades i en låda som sedan kategoriseras enligt föreskrift, eller så slank en del ner i fickan.

Sara Anstis är intresserad av objekt som lockar och kittlar. I Dirt har hon byggt en skulptur av det material som kastas på sidan vid en utgrävning. Det är ett litet monument om hur spaden bryter in och ut i jorden, och om vad var och en av oss önskar hitta i grävandet.

Hemsida: saraanstis.com

Joel Danielsson, A violet cast of a man made hole, 2016

En avgjutning av ett handgrävt hål i en lycka i skogen, söder om Göteborg. Skulpturens insida är täckt med violet pigment och utsidan är täckt med jord från hålet. När man står i hålet är allt man ser dess väggar och himmelen.

Joel Danielsson har i detta projekt valt att arbeta intuitivt med grävandet som en skapande och meditativ handling. Verket har flera metaforiska ingångar både filosofiskt och fysiskt, som exempelvis inneboende omöjligheten att ta form på ett hål och motsättningen mellan det materiella och immateriella.

Hemsida: akademinvaland.gu.se – joel-danielsson, instagram.com/joel_daniels

Barthélémy Garcia, Det bruna rummet -En materiell kulturstudie, 2016

”(…) the historian reads into [images] what he has already learned by other means.”
Carlo Ginzburg som citerade i The material culture reader, Victor Buchli (red.), New York/Oxford : Berg, 2002

Vi ignorerar ofta tingens röst och vill istället få dem att bekräfta det vi säger. Arkeologiska och historiska studier omdirigeras ofta till förmån för en etablerad historia. Vi har ett ansvar för vilken historia vi väljer att berätta. Historieskapande är en process som inte handlar om sanningen utan om sanningens konstruktion.

I betraktarens öga tillskrivs alltid det förflutna ett särskilt värde, men vi är oförmögna att se de samma i det samtida.

Utifrån dessa frågor liksom i sin direkta omgivning på Akademin Valand, arbetar Barthélémy Garcia i andan av Michel de Montaignes ambition att göra det ultralokala till universellt.

Hemsida: akademinvaland.gu.se – garcia-barthelemysfoto.se/fotografer/barthelemy-garcia