Trädgårdens historia

 

Göteborgs Konsthall är placerad på ett stup. Den oproportionerligt höga tegelfasaden på framsidan är till stora delar ett arkitektoniskt knep för att dölja detta faktum. Under utställningssalarna närmast Götaplatsen finns ett tomrum och golvet hålls uppe av ett fackverk som vilar mot det kala berget, byggt av kraftiga trädstammar– furor från 1920-talet där barken och kådan fortfarande finns kvar.

På tomten bakom konsthallen sträckte sig från början byggnaden ut sig i hela sin storhet. Men dessa byggnader var inte helmurade som fasaden som vetter mot Götaplatsen, utan provisorium byggda i billiga och enkla material. I byggnaden som låg utefter Ekmansgatan där den finska delen av jubileumsutställningens Modern Nordisk Konst presenterades 1923, flyttade konstskolan Valand in 1925. Skolan hette då fortfarande Göteborgs musei rit- och målarskola och böt namn först när de flyttade ifrån dessa gistna lokaler 1950 till nya på Guldheden. Det var här bakom konsthallen som Göteborgskoloristerna utbildade sig på 1930-talet, och det var här Endre Nemes 1947 började sin lärargärning. Det var här som två gigantiska järnkaminer värmde eleverna, samtidigt som takfönsterna, som var enda ljusinsläpp, om vintern snöade igen.

En stor byggnad som låg parallellt med Stenhammarsgatan, där den danska konstutställningen presenterats 1923 och som ibland kallades “gamla skulpturhallen” fortsatte att vara en del av konsthallen. Hur länge, och i vilken utsträckning där visades konst är oklart. I januari 1952 beslutades att en huskropp som förband nuvarande konsthallen med dessa lokaler skulle rivas så efter det kan vi dra slutsatsen att det inte visades konst där. 1957 placerades där istället en permanent industrihistorisk utställning. Samlingen bestod av material insamlat sedan grundandet av Göteborgs museum 1862, ett material som delvis presenterats i Industrihallen vid jubileumsutställningen 1923 men som inte förrän 1961 invigdes officiellt som Göteborgs industrihistoriska museum, ofta bara kallat Industrimuseet.

Byggnaderna på baksidan stod kvar längre än vad vi kanske tror idag. 1982 flyttade industrimuseet till Apotekarnes i Gårda och byggnaderna på baksidan av nuvarande konsthallen revs 1983, bland annat för att ge plats åt Hasselblads center administrativa lokaler. I och med detta revs de sista provisoriska paviljongerna från Jubileumsutställningen 1923.

I den gjutna låga muren som sträcker sig utmed Ekmansgatan och som utgjorde konstskolans yttervägg finns fortfarande plankbitar kvar – trälappar och handsmidd spik från 1920-talet. I asfalten längs bort på tomten syns spår av var ytterväggen gick på det bortre huset.