Henrik Håkansson

Henrik Håkanssons konstnärskap har en stark anknytning till naturen. Han undersöker i sina verk relationen mellan människor, djur, insekter och växter.

Håkansson förhåller sig till människans relation till det levande likt en forskare. Hans verk skapas ofta med ett samlande, där han mäter, upprepar, eller observerar olika arters beteende. Bland annat undersöker Håkansson hur insekter, växter och träd påverkas av ingrepp som ljud, ljus, temperatur och tid. Håkansson integrerar ofta en teknologisk aspekt i sina verk och låter tekniken möta naturen i fotografier, video, installationer, ljud och textverk.

Verket Aug.11, 2012 The Symptoms of the Universe Studies (6 min 29 sec), vars titel och längd på verket har lånats från Black Sabbaths låt med samma namn, visar i slow motion ett träd som sprängs i småbitar. Ljudet av trädets detonation ekar högt genom konsthallens rum. I den manipulerade videon skildras inte bara ett före och ett oåterkalleligt efter, utan även åverkan och dess effekt. Här står upplösningen och fragmenteringen av naturen i centrum.

Trädet tar också en fysisk form på Göteborgs Konsthall. Genom träflisor och rester påminner trädets upplösning oss om vår relation till naturen.


In English

Henrik Håkansson’s oeuvre has a strong connection with nature and its cycles. He explores the relationship between human beings, animals, insects and plants.

Like a scientist, Håkansson references man’s relationship to the living. His works often take shape through collecting, in which he measures, echoes or observes the behaviour of various species, including insects, plants, trees and other life forms and their propensity to change with sound, light, temperature, time and other interventions.

He often integrates a technological aspect into his works in which he lets technology meet nature in photos, videos, installations, sound and text works.

The work Aug.11, 2012 The Symptoms of the Universe Studies (6 min 29 sec), whose title and length have been borrowed from Black Sabbath’s song of the same name, shows a tree exploding into fragments in slow motion and takes physical form in the space. The tree splinters and remnants confront us with a new universe in which the tree’s disintegration reminds us of our relationship to nature.

The manipulated video with the loud noise of the detonation of the tree echoes resoundingly across the art gallery’s space, depicting not only a before and an irrevocable after, but also the damage and its impact. Here the disintegration and fragmentation of nature are the focus, portraying the interaction between the violent force and the vulnerability characteristic of all living things. The work allows us to reflect on human beings’ relationship to the various events of life, and the cycle of nature and societ