Saskia Holmkvist, Ellen Nyman & Corina Oprea

Saskia Holmkvist, Ellen Nyman och Corina Oprea presenterar tillsammans filmverket Sicherheit (tyska för säkerhet). Filmen blottlägger västerlandets motsägelsefulla förhållande till konflikter i andra länder och porträtterar cynismen i att vara ett framgångsrikt land i vapenexport och en modell för humanitära värderingar.

Saskia Holmkvist, Ellen Nyman & Corina Oprea: “Filmen är en parafiktiv-roadmovie baserad på dokumentärt material. I filmen vill vi ge röst åt människor som berörts av väpnade konflikter och bland annat lyfter de det faktum att flera av länderna som har haft långvariga väpnade konflikter inte själva producerar vapen. De importeras från flera andra länder. Vi var nyfikna på sambandet mellan export och säkerhetspolitik eller export som säkerhetspolitik och vad det har för konsekvenser för andra med konflikter, flyktingströmmar och migration. En av personerna som vi har intervjuat i filmen refererar till den tyske sociologen Ulrich Beck som menar att om man ställer demokrati mot säkerhet kommer säkerhetstänkandet alltid att vinna. Därför är det demokratiska samhällets största uppgift att undvika att utsättas för valet mellan demokrati och säkerhet. Så det motsägelsefulla med säkerhet är väl att det inte nödvändigtvis är så säkert… Ofta trappas konflikter upp med just ett ökat krav på säkerhet.”

Hur fick ni idén till filmen?

“I Vilgot Sjömans filmer Jag är nyfiken – en film i gult (1967) och Jag är nyfiken – en film i blått (1968) finns ett grepp som vi har inspirerats av, som tar temperaturen på samhället genom att ställa korta frågor direkt till människor på gatan. Det kändes viktigt att ta temperaturen på en rad aktuella frågor som knöt an till en nationell självbild. Det tog två år att göra filmen och vi gjorde en ganska omfattande research innan vi kunde konkretisera att det var säkerhet från flera perspektiv som vi tyckte var en angelägen fråga i dag. Vi började med migration och hur vi skulle kunna arbeta med den frågan utan att upprepa det media redan berättar. Under vårt arbete med filmen accelererade konflikten i Syrien, vilket – även om Sverige inte exporterar direkt till Syrien i dag – ledde in oss på frågor kring ansvar och delaktighet. Det paradoxala i att både vara passivt och aktivt deltagande i väpnade konflikter och att både främja export av försvarsmateriel eller vapen och fredsbevarande arbete samt att både öppna och stänga sina gränser. Ett västligt Moment 22 som fler länder än Sverige befinner sig i eller låter andra befinna sig i.

Filmen är mer opak än en klassisk dokumentär och till exempel ser man aldrig vapenindustrierna, utan vi färdas i ett landskap där vi aldrig riktigt når vapenindustrin. Den ligger och lurar runtom i landet och är ogripbar och svåråtkomlig.