Hermann Nitsch – Das Orgien Mysterien Theater

1997.02.22 - 1997.04.27

Sammanfattning

Efter den publikfriande utställningen Älsklingstavlan som lockat 10.000-tals besökare till konsthallen bjöd Svenrobert Lundquist in den världsberömda och provokativa konstnären Hermann Nitsch och hans totalkonstverk Das Orgien Mysterien Theater. Utställningen omfattade foto, video och skulptur men främsta fokus låg på Nitschs måleri som till stor del skapats i samband med genomförandet av hans orgie-mysterie-teater. Dessa multikonsthändelser utspelade sig ofta på hans slott Prinzenburg, och under perioden 1962-1998 genomförde han nästan 100 performances, vissa som pågick i tre dygn. Föreställningarna kunde omfatta offerscener, djurslakt, simulerade kastrationer, korsfästningar, pilgrimsvandringar och mässor. Utöver dokumentation, rekvisita och objekt skapade för och under dessa happenings, producerade Nitcht ett antal stora blodröda dukar på plats för utställningen och han genomförde en musikhappening under vernissagen.

Utställningen blev mycket uppmärksammad med över 2000 besökare. Till utställningen hade konsthallen satt upp ett klotterplank där besökarna fick uttrycka sig. De flesta rösterna var upprörda, fördömmande och irriterade. Ärdetta konst, är konstnärer sjuk och varför visar konsthallen sådana här vidrigheter?

Den 3 februari skrev P-G Kramer för GT att Nitsch “representerar en konstnärlig hållning som befinner sig i ständig krigsföring med själva begreppet lagom. Intensiteten är kärnan. Det njugga möts med en föraktfull fnysning. Att leva kvar i minnen eller i en föreställning om morgondagen är att vara död till hälften. Fullständig närvaro i varje ögonblick är istället den uppmaning som utgör navet till denna excentrikers konst.”

Chrispin Ahlström skrev den 5 mars i Göteborgs-Posten: “Det är självklart att vi i ett kyligt, sekulariserat Sverige, där de flesta fortfarande anser att konst måste vara vacker, har svårt att förstå Nitschs besatthet av de katolska mysterierna. Vi som har levt i fred i nästan två sekel, hur ska vi förstå allt det blod som sköljt över trakter som i detta sekel genomlevt två världskrig och ett antal revolutioner, ockupationer och diktaturer.”

P-G Kramer fortsätter: “Orgieteatern syftar till att förena religiösa och mytologiska symboler på ett sätt som når långt utöver kyrkans dogmer.  Nitsch iklär sig rollen som trollkarl och överstepräst, en domptör som styr skeendet och gör aktörer och publik gemensamt delaktiga i en helhetsupplevelse var yttersta mål är att ge samtliga en mer direkt kontakt med det ‘egna varat’.”

Utställningen producerades i samarbete med Museum Moderner Kunst Stiftung Ludwig, Wien.