Veine Johansson – jordkonst

I utställningen Hus och Träd – Symboler för människan deltog konstnären Veine Johansson med tre, för svenskt konstliv tidiga jordkonstverk.

Veine Johansson utbildade sig på Konstfack i Stockholm under åren 1964-1968, men hade även utbildat sig vid Ladvik skogsbruksskola och under fem års tid ägnat sig åt skogsarbetare i form av huggning, plantering, sågverkspraktik och skogstaxering i bland annat Skultuna och Grödingeskogarna. 1972 engagerade han sig i den progressiva barnteatergruppen Byteatern som turnerade med båt utefter Norrlandskusten. Under denna resa skapade han, på en nedlagd sulfitfarbrik på Svanö i Ångermanälven ett minnesmärke utifrån material som han hittade på platsen. Senare beskrev han detta som inledningen till sitt arbete med jordkonst. 1975 började han göra avgjutningar av träd och annat material från naturen, och skapade samtidigt en sorts diagram över relationer mellan natur, individ, samhälle, ekonomi, språk och tid. Vi tiden för utställningen på Göteborgs Konsthall verkade han som lärare vid Grundskolan för konstnärlig utbildning (Grundis) i Stockholm.

Till utställningen på konsthallen 1978 deltog Johansson med tre verk gjorda 1977-1978; Trädskinn (1977-78) i akryl och latexgummi, Stockprofil (1977) i epoxy och det 9 meter långa verket Utlagd tid (1978) i akryl. I ett brev till utställningsamanuens Håkan Wettre skriver Johansson:

“Mitt material, som du ser, är dels skulpturer, dels avgjutningar, måleri och texter, och de berör tre områden som fascinerar mig. Det är 1) de likheter, paralleller som finns, som man kanske kan lära sig något av. 2) Alla analoga utryck som finns i språket som syftar på natur – rutten, röta, förtorkad, förkrymt och vad som finns bakom talesätten som “jag känner mig splittrad”. 3) Trädet som gestaltad tid och flöde.

I tidskriften Kalejdoskop, nr.5, 1981 skriver Elisabeth Haglund om verket Stammen från 1978:

“Veine Johansson valde ut en stam, som han kvistade och barkade. I ena änden av stammen karvade han sig in till de djupare liggande årsringar vars genomgående linjer han med knivens hjälp följde längs hela stammen. stammen fick på så vis sin form. Sedan sågade han av stammen på flera olika ställen och olika profiler skapades vid de olika snittytorna. De blev alla mycket mänskligt formade profiler. Men innan han hade sågat sönder stammen hade han gjort en gipsavgjutning på den. I formen lade han en plastmassa och fick en ‘ny’ stam. Konstnärens ‘slutliga’ bild hade fötts. Stammen omvandlad i sin form. Trädet, den avhuggna stammen, i ett nytt material. Denna glatta stam (Stammen, 1978) har Veine fotograferat på olika platser i naturen. Vid havsstranden. På klippor. I skogen.”

Läs mer om svensk jordkonst och Veine Johansson i OEI nr.63/63.