Verklista

Shadow Room, 2011

Enkanalsinstallation, svartvit, stum, längd 10:31 min (loop). I detta verk pendlar kameran långsamt fram och tillbaka över ett sparsamt möblerat rum. Likt en övervakningskamera fångar filmen rummets förändringar. Det fylls med skuggor från naturen utanför och från möblemanget i rummet, till det att skuggorna tar över och sänker ned rummet i mörker. Hotellrummet i Andrej Tarkovskijs film Nostalghia från 1983 påminner om det rum som presenteras i Shadow Room. Det finns även referenser till Carl Theodor Dreyers skräckfilm Vampyr från 1932.

View Through a Park, 2009

Enkanalsinstallation, svartvit, stum, längd 16:58 min (loop).  En enskild kameraåkning låter betraktaren följa med från insidan av en lägenhet, ut genom dess fönster och vidare genom den sista privata parken på Manhattan, Gramercy Park, för att slutligen åka in i lägenheten i huset mittemot. Kameran rör sig mellan dessa två byggnader på natten. Den låter oss komma nära dessa privata platser, parken liksom lägenheterna. Miljöerna är uppbyggda efter verkligheten förutom att de är gjorda i svartvitt. View Through a Park är däremot filmad i färg, en omvänd version av hur film brukar skapas.

Three Rooms, 2008

Trekanalsinstallation, svartvit, stum, längd 26:58 min (loop). Verket består av tre filmer som visar olika typiska hemmiljöer, ett sovrum, ett kök och ett vardagsrum. Under filmernas gång börjar objekten i rummen sakta att upplösas fram till det att rummen är tomma. Tunna föremål försvinner fortare än de med mer komplex uppbyggnad. Miljöerna är modeller uppbyggda av paraffin. För att få dem att lösas upp har ett uppvärmt lösningsmedel använts.

Weightless Space, 2004

Enkanalsinstallation, svartvit, stum, längd 22:10 min (loop). En krukväxt och bubblor svävar runt i ett rum som för tankarna till 1970-talet. En dörr på glänt är det enda ljusinsläppet och växten och bubblorna förefaller viktlösa. För att uppnå detta har modellen av rummet placerats i ett akvarium fyllt med glycerol. Därefter har akvariet satts ihop med ett gyroskop som när det roterar skapar känslan av tyngdlöshet.

One-Way Street, 2002

Enkanalsinstallation, svartvit, stum, längd 3:48 min (loop). Betraktaren får följa med genom ett öde stadslandskap. Kameran rör sig i ett lugnt tempo framåt. Ljuset från gatlyktorna avslöjar den våta asfalten och nya huskomplex tornar ideligen upp sig ju längre in på den mörka gatan vi rör oss. Modellen på nio meter är byggd så att kameran har kunnat placeras på ett spår i modellen där kameran åker på en liten trävagn, för att få känslan av att vi oavbrutet rör oss framåt.

Untitled (Vertical Sliding), 2001

Enkanalsinstallation, svartvit, stum, längd 28:26 min (loop).  Verket är filmat i en panoptisk* modell där kameran i mitten roterar och ersätter blicken från vakttornet. Vi rör oss till synes nedåt och ser varierande vinklar av hotellkorridorer, som om vi befann oss i en öppen hiss och rörde oss mellan olika våningar. Inga människor verkar vara där, och betraktaren blir en del av den panoptiska modellen.

Untitled (Horizontal Sliding), 2000

Enkanalsinstallation, svartvit, stum, längd 38:21 min (loop). Verket är uppbyggt av en cirkulär modell och kamerans horisontella åkning skapar intrycket av en lägenhet till synes utan slut. Lägenheten förefaller vara från början av 1900-talet. Liksom i Untitled (Vertical Sliding) har en panoptisk modell använts vilket här skapar känslan av att inte kunna komma ut ur lägenheten.

An Imagined City, 2012

Ljudinstallation. Det här verket utgår från ett pågående projekt som Jonas Dahlberg arbetar med, där han samlar in människors minnen av platser och rum ur filmer. I verket har Dahlberg samarbetat med författaren Astrid Trotzig och några av de insända minnena har bearbetats och lästs in. Det är första gången Dahlberg arbetar med ljud och vad besökaren möter är en ljudinstallation där det arkitektoniska utgörs av berättelser som talar till besökarens föreställningsförmåga.

*Panoptikon. En typ av fängelsebyggnad som uppfanns i slutet av 1700-talet av den brittiske filosofen Jeremy Bentham. Byggnaden är rund och har i mitten ett torn där en övervakare kan stå och se in i alla celler runtomkring. De som befinner sig i cellerna kan inte se om det faktiskt står någon där eller inte, vilket i sin tur skapar en känsla av att ständigt vara övervakad.