Curatortext av Carl Michael von Hausswolff

Knackar det inte på dörren?

Göteborg 1979

Galleri Mors Mössa, då beläget vid Slottsskogen, verkade vara det enda ställe i stan som det vibrerade om. Margareta Orreblad verkade ha bra koll på vad som pågick. Nyinflyttad till Göteborg gick jag naturligtvis på allt som kunde stimulera mig och eftersom jag träffat Elggren något år tidigare så var hans utställning given. Det är svårt att säga varför han ställde ut där och hur Elggren och Orreblad träffats men jag förmodar att det var Margaretas nyfikenhet och goda smak som gjorde att hon ville satsa på Elggren. För mig, ny i denna konstvärld, var Elggren redan en legend och ett föredöme. Hans performance-verk stod helt i stil med vad som intresserade mig. En kontakt hade knutits.

Göteborg 1980

Kontakten med Elggren upprätthölls via brev och med ett möte i vår gemensamma uppväxtort Linköping. Tillsammans med konstnären Peter Andersson i Stockholm utarbetades ett program innehållande performance konst, improviserad musik och audio-visuella verk med bl.a. Leif Elggren, Firework (Elggren, Thomas Liljenberg, Per Jonsson och Irene Hultman), Sven Malvin, Peter Andersson, Dror Feiler, Åke Hodell, Lars-Gunnar Bodin, Sven-Eric Johanson, DS Art Ensemble. Kontakt togs med intendenten Chris Hellsing på Göteborgs Konsthall och festivalen Framförande pågick under 4 kvällar hösten 1980. Det var fullsatt varje kväll. Det fanns inga medel till hotell och jag kan minnas att vårt vardagsrum i Haga belades med madrasser och här inhystes Sten Hanson, Mats B., Thomas Liljenberg, Peter Andersson och några till. Frukostar intogs på Mosters Café på Haga Nygata. Ingen fick betalt och resorna fick de medverkande betala själva.

Göteborg 1981

Som ett resultat av festivalen på Konsthallen bildades performance gruppen VAVD bestående av Leif Elggren, Peter Andersson, Hans Esselius och jag. Senare hoppade Esselius av och senare medlemmar var Leif Isebring och Erik Pauser. En serie verk framfördes på Fylkingen i Stockholm och i en liten lokal på Magasinsgatan i Göteborg. Jag tror stället hette Gong och drevs som en svartklubb. En schism avslutade denna första ettåriga del av VAVD.

Göteborg 1982

Mitt samarbete med Elggren tog dock inte slut utan tidigt 1982 utvecklade jag, Elggren, Liljenberg och Erik Pauser ett 48 timmars arbete bestående av fyra separata verk samspelande med varandra. Detta utfördes på Galleri Mors Mössa. Detta var det första gemensamma arbete som utvecklats ur dessa fyra verk. Verken bildade en klar enhet och intervenerade med varandra på ett markant sätt. Energi sögs från ett håll och bearbetades på ett annat. Om Elggrens knän och armbågar hade varit blodiga under ett tidigare VAVD arbete på Fylkingen så var mina händer något köttiga efter denna sejour.

Göteborg 1984

Efter fler samarbeten i det Gamla Vattentornet i Linköping och på Grand Hotel i Stockholm så var det dags att koppla ihop oss (Elggren, Liljenberg, von Hausswolff, Pauser) igen på Galleri Mors Mössa. Denna gång konstruerades ett 24 timmars verk, helt och hållet gemensamt. Med 12 video monitorer, ett antal spritkök, förtäring av akvavit, potatis och fett samt kläder från respektive flickvänner eller potentiella sådana vistades vi detta dygn under samtal och kontemplation

Göteborg 1983-1990

I en ytterst liten lokal på Husargatan 5 i Haga startade jag och Ulrich Hillebrand en tidskrift och ett galleri, Radium 226.05. Detta år 1983. Ett år senare kom Erik Pauser med i projektet. Det rum som var själva galleriet var alltid fullt av folk – det gick ju bara in sådär en 15 pers. Vi arrangerade utställningar med bl.a. Thomas Liljenberg, Freddie Wadling, Kari Jantzen och Malgorzata Kubiak och Leif Elggren ställde ut en serie färgbilder på gulsvarta varningssignaler fotograferade mestadels i Stockholm. Under åren 1983-90 kom Radium att anordna ett flertal utställningar (bl.a. Knogjärn 90 i Nya Varvet), festivaler bl.a. International Festival for Computermusic 1984, 1986, 1990) och evenemang (bl.a. William S Burroughs/John Giorno). Denna tidsperiod gav Radium också ut ett 70-tal grammofonskivor bl.a. med Leif Elggren, Zbigniew Karkowski, Freddie Wadling, Sator, Union Carbide Productions, Rune Lindblad, Jean Louis Huhta och vi hann även med att ge ut 2 nummer av den tidskrift som vi startade Radium med.

Göteborg 1978-1990

Paul Bowles sa att “ingenting händer av sig självt; det beror alltid på vem som kommer förbi” och detta kan i stort sätt beskriva den utveckling som skedde under drygt 10 år. Radium 226.05 blev en samlingspunkt i Göteborg; ett ställe där man kunde få saker gjorda och där samarbeten och uppbrott ständigt florerade som ett organiskt skeende. Att alla var panka mesta tiden var inte så farligt, alla kände ju alla och ställde upp på det mesta.

Göteborg 2002

Det tog inte slut 1990. Att många av oss fortfarande samarbetar är ett resultat av ett och flera möten; möten som fortfarande pågår. Nya människor kommer till och andra försvinner bort. Gruppen av individuella konstnärer och komponister förökas och familjen sträcker sig ut över alla gränser där nya projekt oavbrutet uppstår. I en värld präglad av sekulariserad fascism, religiös terror och ökande misär och fattigdom känns det positivt att det i alla fall någonstans finns en respekt för varandra och en kärleksfull attityd. Vi får se vad som händer.

Carl Michael von Hausswolff
Den 18 januari 2002 från kl. 10.00 – 13.40