To the Vision Machine

2013, HD video, färg ljud och stum, 28:48 min

Vi ser konstnärens händer skruva isär och förstöra en digital videokamera. Samma kamera som hon filmat med under sin resa till Hiroshima. Digitalkamerans teknik blottas och friläggs, väl synlig mot en svart bakgrund, allt sker framför en annan kamera som observerar och dokumenterar händelsen.

To the Vision Machine tar sin utgångspunkt i detonationen av atombomben över staden Hiroshima i Japan 1945. I filmen vänder Selander kameran mot spår efter händelsen. Vi ser en modell av minnesmuseet i Hiroshima och klipp ifrån filmen The Children of Hiroshima (Genbaku no ko,1952), där minnet av atombomben bearbetas.

Explosionen varade i femton miljondelar av en sekund. I filmen möter vi spår efter denna blixt av ljus som lämnade skuggor av människor och växter fastbrända längs Hiroshimas gator. Explosionen skapade ögonblicksbilder, dokumentationer över det som funnits. Ett kameralöst, oavsiktligt fotografi. På så sätt kan bomben ses som en fotografisk händelse, men dess skarpa ljus kan bara bevittnas på bekostnad av ens syn eller liv.

Digitalkameror finns överallt, fångar allt, men funktionen hos själva kameran förblir osynlig. Bilderna lagras i digital kod och blir bara synliga vid den tidpunkt då filen öppnas. Den digitala bilden har därför en påtaglig relation till det osynliga.

Med stöd av projektet Mikrohistorier, Konstfack och Vetenskapsrådet.
Courtesy Lina Selander och Galleri Riis.