We Are Here, Confessions

We Are Here, Confessions, 2014-2016

Porttelefoner i metall, diptyk, 38,5 x 18 cm

Skulpturserien We are Here, Confessions består av porttelefoner med namnen på ett antal avlidna konstnärer, författare och filosofer. Porttelefonerna får i verket en speciell betydelse som ett spår av en spökbyggnad genom vilket alla de boende synliggörs.

Denna skulpturala readymade är fäst på väggen som om den fortfarande fungerade och frammanar ett historiskt och intellektuellt arv. Här konfronteras vi med det omöjliga mötet med dessa spöken, liksom dödens begräsning av livet. Genom att medvetandet framställs som ett alternativ till kroppen och livet framstår också möjligheten till ett liv efter döden.  Även om personligheter och byggnader försvinner lever minnet av dem och deras idéer vidare och fortsätter att påverka eftervärlden.


We Are Here, Confessions, 2014-2016

Doorbells in metal, diptych, 38,5 x 18 cm

Mounir Fatmi’s series of sculptures entitled We Are Here, Confessions, are intercoms onto which names of departed artists, writers and philosophers are inscribed. The interphone takes on a very particular function as it embodies a robotic portrait of a ghost building that exposes all its inhabitants.

These readymades are attached to the wall as if they still worked, bringing an intellectual heritage to mind. The visitor is confronted with the impossible meeting of these ghosts. Fatmi attempts to question the limits of life through death’s occurrence, and proposes the possibility of life beyond the body by presenting consciousness as an alternative to matter. Though personalities and buildings disappear, memory and ideas will always endure.