Lilla salen

English version below.

A Broken Heart, 2018
Video, angiogram, 23 sek

New Moon, 2018
Video (DSAEK), 33:22 min

I en serie av verk, inramade av ett mörker, delar Boswell med sig av sina personliga, djupt traumatiska erfarenheter och visar att det mest privata också är det som berör och förenar oss alla. Med utgångspunkt ur sina egna svårigheter; den plötsliga förlusten av synen på ett öga, förlusten av en stor kärlek och ett hjärta som bokstavligen brustit, inte bara känslomässigt utan även fysiskt, undersöker hon smärtans och sorgens landskap och filosofi. Här visas hennes ögonoperation i verket New Moon och hennes skadade hjärta i verket A Broken Heart.

 

On the Line II, 2019
Teckning på vägg, kol, krita och pastell

Ancestors Roar There, 2018
Kolteckning anpassad till tapet

Between Love and Loss Where We Might Glean Things, 2018
Kolteckning anpassad till tapet

Rupture, 2018
Video, 29:8 min

Rapture, 2018
Video, 29:8 min

I en period av förtvivlan vänder Boswell sig till havet och tecknar havslandskap i olika stadier av uppror. Förlorad till havs, eller i sorg, finns ingen förbindelse till någonting förutom en horisont att fästa blicken på. Horisonten bildar en linje i rummet, som hon använder i sin väggteckning och i det nya verket: On the Line II, som består av ett antal självporträtt. Blicken riktas inåt, mot henne själv och hennes egen kropp, i ett försök att kartlägga sorgens språk och förstå det oerhörda i en förlust. I verken Rupture och Rapture får vi en glimt av konstnärens trauma och hur hon ger utlopp för sin sorg. Hon frågar sig om sorgen har eller är ett eget språk i sig. På två olika skärmar som speglar varandra utagerar och gestaltar konstnären sin smärta. Den ena filmen är klar och i fokus och den andra suddig, precis så som hon ser med sitt skadade öga. Boswells arbeten verkar ställa oss frågan: när allt känns som mörkast, hur når vi till andra sidan?

 

Ythlaf, 2016
Video, 17 min

I videoverket Ythlaf möter vi konstnären flytandes vid strandkanten. Hon befinner sig vid ythlaf, ett gammalt engelskt ord för det område som varken är land eller hav. Videon är filmad av hennes far, med en drönare, och man ser konstnären fritt flytande, dansande och sörjande i ett viktlöst och förlösande tillstånd där hon vaggas av vågorna. Ythlaf markerar en återfödelse och ett första steg till att lämna sorgen bakom sig. Här vaggas hon i sorgens rester, i slaggprodukterna från ett tidigare liv. Verket representerar livets triumf över mörkret. I havet finns plats för nytt liv.

 

Hum, 2018
Ljud (utförd av Phoebe Boswell), 27:3 min

Breathwork, 2018
Ljud (utförd av Phoebe Boswell), 17 min

Surge, 2018
Descemet Stripping Automated Endothelial Keratoplasty (DSAEK), 33:22 min

Take Me To the Lighthouse, 2018
Ljud, skrivet och utfört av Phoebe Boswell, 10 min

Take Me to the Lighthouse, 2019
Textanimation, 11:9 min

De häftiga andetag som ljuder i rummet och som presenteras med hörlurar speglar två personliga upplevelser. Den ena skildrar Boswell när hennes hjärta brustit och hon ligger på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset. Bredvid henne börjar en kvinna yra och ropa: ”take me to the lighthouse, take me to the lighthouse” (ta mig till fyren). Den upplevelsen utgör början på en lång konstnärlig utforskning kring sin egen återhämtning som hon här presenterar i ett ljudverk med samma namn, Take Me To the Lighthouse. I verket Surge skildras det fragmenterade ljudspåret från hennes senaste ögonoperation så som hon upplevde det på operationsbordet när hon var starkt medicinerad, men vid medvetande. I ljudverket Hum använder konstnären sin röst till att imitera det dova, mekaniska ljudet från en projektor. Det monotona ljudet bryts endast vid de tillfällen när hon tvingas ta ett andetag. På samma sätt påminner oss verket Breathwork om det fundamentala i livets villkor. Vi andas. Vi lever. Vi är här.

Med tillåtelse av Phoebe Boswell.

Särskilt tack till: Phoebe Boswell, Frederica Boswell, Fabio Lattanzi Antinori, Rosa Abdul, Sfi Studium (Brahegatan) för ljudupptagningar i Transit Terminal, Rebel Walls för tapeter, Bruno van Orshoven med team på Vidisquare, Sarah Greaves på Murray Edwards College, Cambridge och NCC.

Small gallery

A Broken Heart, 2018
Video, angiogram, 23 secs

New Moon, 2018
Video, (DSAEK), 33:22 mins

In a series of works, framed in darkness, Boswell shares a deeply personal, traumatic experience and shows that the most personal is also what touches and unites us all. Starting from her own difficulties – the sudden loss of sight in one eye, the loss of a great love and a heart that literally broke, not only emotionally but also physically – she explores the landscape and philosophy of pain. Using medical imaging techniques, her eye operation is shown in New Moon and her broken heart in the video A Broken Heart.

 

On the Line II, 2019
Wall drawing, charcoal, chalk and pastel

Ancestors Roar There, 2018
Charcoal drawing reproduction as custom wallpaper

Between Love and Loss Where We Might Glean Things, 2018
Charcoal drawing reproduction as custom wallpaper

Rupture, 2018
Video, 29:8 mins

Rapture, 2018
Video, 29:8 mins

In a period of despair, Boswell turns to the sea and draws seascapes in various stages of agitation; as in Ancestors Roar There and in Between Love and Loss Where We Might Glean Things. Lost at sea – or in grief – there is no connection to anything apart from a horizon to fix your eyes on. The horizon forms a line in the room, which she uses in her wall drawing and in the new work, On the Line II which consists of a number of self-portraits. The gaze is directed inwards towards herself and her own body in an attempt to investigate the language of grief and understand the enormity of a loss. In Rapture and Rupture, the artist acts out and portrays her pain on two different screens that mirror each other. One film is clear and in focus, while the other is blurred – just as she sees with her injured eye. Boswell’s works seem to ask us the question: when everything feels dark, how do we reach the other side?

 

Ythlaf, 2016
Video, 17 mins

In the video work Ythlaf we encounter the artist floating at the shoreline. She is on the ythlaf, an Old English word for the space that is neither land nor sea. The video was filmed by using a drone, and the artist is seen freely floating, dancing and mourning in a weightless and liberating state in which she is cradled by the waves. Ythlaf marks a rebirth and a first step towards leaving grief behind. Here she is cradled in the remnants of grief, in the detritus of a previous life. The work represents life’s triumph over darkness. The sea offers space for new life.

 

Hum, 2018
Audio (performed by Phoebe Boswell), 27:3 mins

Breathwork, 2018
Audio (performed by Phoebe Boswell), 17 mins

Surge, 2018
Audio, (DSAEK), 33:22 mins

Take Me To the Lighthouse, 2018
Audio, written and performed by Phoebe Boswell, 10 mins

Take Me to the Lighthouse, 2019
Text animation, 11:9 mins

The headphones offer the audience two private experiences within the immersive physical space. While in the high dependency cardiac unit of the hospital following her heart rupture, Boswell’s bed neighbour began to frantically, in dreamstate, call out: “take me to the lighthouse, take me to the lighthouse…!”, which became the impetus for a lengthy journaling process throughout the artist’s recovery and which she presents here in spoken word form, in the audio work of the same name, Take Me To The Lighthouse. In Surge, Boswell reveals the dismembered audio from her last eye surgery (featured in New Moon), except it has been manipulated to sound similar to how she experienced the surgery on the operation table, as it was performed while she was heavily medicated but still conscious. In the soundscape Hum, the artist uses her voice to mimic the mechanical hum of the projectors in the space, except her human fallibility insist that she stops intermittently to take a breath. Similarly, Breathwork, also heard as ambient sound filling the gallery, reminds us of the fundamental conditions in life. We breathe. We live. We are here.

Courtesy of Phoebe Boswell.

Special thanks to: Phoebe Boswell, Frederica Boswell, Fabio Lattanzi Antinori, Renee Mussai, Roza Abdul, Sfi Studium (Brahegatan), Rebel Walls for wall papers, Bruno van Orshoven with team at Vidisquare, Sarah Greaves at Murray Edwards College, Cambridge and NCC.