Stora salen

English version below.

Transit Terminal, 2014 – 2019
Kol- och pastellteckningar på MDF med ljudinspelningar

Boswell undersöker i sina verk den splittrade identiteten, den sköra känslan av tillhörighet och vad det innebär att leva mellan olika kulturer, geografier och språk. Här knyter hon samman den globala migrationen av människor med den lokala platsen och diasporans tillstånd.

I verket Transit Terminal närmar sig Boswell migrantens erfarenhet, som liksom hennes egen, präglas av en känsla av rotlöshet. Verket består av tolv kistor på högkant. På lådorna har Boswell tecknat kvinnor, män och barn, som vänder oss eller deras hem ryggen. I lådornas inre har Boswell tecknat migrerande fåglar som skapar en vision av vad det skulle innebära att vara helt fri. Ur kistorna sipprar röster, andetag och berättelser ut och fyller rummet med sina historier, som på olika sätt handlar om tillhörighet och vad ett hem kan betyda. På plats liknar de statyliknande objekten både totempålar och kistor, det senare påminner oss inte bara om den tragiska händelsen 2013 i Lampedusa, där en båt med över 500 migranter från Libyen förliste utanför Italiens kust, utan även om den situation som många människor på flykt fortfarande befinner sig i idag.

I Dream of a Home I Cannot Know, 2019
Video, 19:55 min

I videoverket I Dream of a Home I Cannot Know skildrar Boswell resan och skärningspunkten mellan land och hav. Verket, består av lager av tagningar filmat över de senaste fyra åren, från en strand på Zanzibar, där hennes föräldrar bor. Den tvåkanaliga filmen tecknar ett porträtt av ett vardagligt liv på stranden, fiskare som arbetar med sin fångst, barn som leker, kvinnor som vadar ut i havet för att plocka hjärtmusslor och män som utför den rituella eldningen av havstulpaner och musslor från båtarnas skrov. Verket skapar en känsla av en onåbar plats, en längtan eller en dagdröm. Som ett återkommande motiv i verket tecknas ett porträtt av en man, med en resväska i sin hand, som går fram och tillbaka i bilden. Här reflekterar Boswell kring vad som utgör ett hem, och öppnar upp för insikten att ett hem kan finnas överallt och ingenstans. Som den amerikanska författaren och medborgarrättsaktivisten James Baldwin uttryckte det: ”Platsen där jag passar in, existerar inte förrän jag skapar den”.

Stranger in the Village, 2015
Teckningar med penna på papper och vägg

På sidoväggarna i den stora salen på Göteborgs Konsthall visas två verk, Stranger in the Village och Tramlines, som konstnären producerat under två residensvistelser i Göteborg 2015. Inspirerad av James Baldwins essä ”Stranger in the Village” där han reser till en liten schweizisk by på 50-talet och dokumenterar alla de olika sätt som invånarna fick honom att uppleva sig som “den Andre” – undersöker Boswell i verket Stranger in the Village den sociala dynamiken i Göteborg. Här responderar Boswell på människor i staden, liksom undersöker hur de responderar på hennes svarta kvinnliga kropp. I verket placerade Boswell sin bild på den populära dejtingappen Tinder. Varje dag, i närmare en månad, tecknade hon av män som hon upplevde som intressanta i sin utforskning av det svenska samhället, vilka presenteras i en vägginstallation med ett trettiotal miniatyrteckningar i blyerts. Successivt matchade hon med olika män, och samtal dem emellan började ta form. Utdrag ur dessa chatsamtal återges i installationen i form av handskrivna texter. Konversationerna, som inte kan härledas till de enskilda porträtten, ger på ett träffsäkert men lekfullt sätt uttryck för hur vi kollektivt tenderar att svara på ”den Andres” utseende.

Tramlines, 2015
Teckningar på papper och vägg, video, 70cm x 200cm

I Tramlines, som består av en sju meter lång teckning med en projektion och handskriven väggtext, skapar Boswell en metaforisk spårvagnsresa från sin studio vid det välmående Linnéplatsen till de omgivande förorterna. Efter att hon fått förklarat för sig stadens sociala demografi började konstnären ta med sin kamera på utforskningar längs olika spårvagnslinjer. Hon fotograferade vad hon såg, vilket hon sedan förde in i ritningen. Med tiden blev arbetet en social kommentar och en berikande upplevelse för konstnären. Boswell namnger “kapitel” i verket utifrån hennes upplevelser av olika nyanser som finns i vårt samhälle.

Med tillåtelse av Phoebe Boswell.

Särskilt tack till: Phoebe Boswell, Frederica Boswell, Fabio Lattanzi Antinori, Rosa Abdul, Sfi Studium (Brahegatan) för ljudupptagningar i Transit Terminal, Rebel Walls för tapeter, Bruno van Orshoven med team på Vidisquare, Sarah Greaves på Murray Edwards College, Cambridge och NCC.

Large gallery

Transit Terminal, 2014 – 2019
Charcoal and pastel drawing on MDF, voice recordings

In the central room of the gallery, Boswell explores diasporic identity, the fragile sense of belonging, and what it means to live between various cultures, geographies and languages. Here she links the global migration of people to the local in honour of what she acknowledges to be the multilayered, nuanced state of diasporic consciousness. In Transit Terminal Boswell addresses the migrant experience, which like her own is marked by both the predicament and opportunity of uprootedness. The work comprises twelve upended chests on which she has drawn women, men and children turning their back on us perhaps, or maybe their home. Inside the boxes, pastel-drawn birds in flight create a migration and a vision of what it might mean to be free. Voices, breaths and tales seep out of the chests, filling the room with their stories. In situ, the statuesque objects resemble both totems and coffins, the latter reminding us not only of the tragic event on the island of Lampedusa in 2013, when a boat from Libya carrying over 500 migrants was shipwrecked off the Italian coast, but also of the situation in which many refugees still find themselves.

I Dream of a Home I Cannot Know, 2019
Video, 19:55 mins

The journey and intersection between land and sea are portrayed in the video work I Dream of a Home I Cannot Know. In this work, the artist comprises multiple layers of shots filmed over the span of four years on the same stretch of beach on the coast of Zanzibar, where her parents live. Depicting the vernacular life of the beach; fishermen tending to their work, children playing, women wading in the sea for cockles, the ritual burning of barnacles on the bottom of a boat, the two-channel video work creates a sense of a place that is sensed but never quite reached, a deep longing and a reverie. As punctuation, a portrait of a man carrying a bag, moving his body from place to place, becomes a recurrent motif. Here Boswell offers the insight that home can be everywhere and nowhere. As the American novelist and civil rights activist James Baldwin expressed it: “The place in which I fit will not exist until I make it.”

Stranger in the Village, 2015
Pencil on paper and wall

Flanking the central installation in the main gallery of  Göteborgs Konsthall, facing each other on the side walls, we present two works, Stranger in The Village and Tramlines, which the artist produced in, and in response to, the city of Gothenburg during two residencies in 2015. Inspired by James Baldwin’s essay “Stranger in the Village” in which he goes to a small Swiss village in the 50s and documents all the various ways he is made to feel like ‘the other’ – she set out to examine the social dynamics of Gothenburg and how her black female body would respond to/be responded to within it. In Stranger in the Village, Boswell placed her picture on the popular online dating app Tinder and over the course of one month, she drew a portrait each day of a man she ‘swiped’ right to, instinctively choosing men whose faces she found interesting in her exploration of “Swedishness”. As men began to ‘swipe’ back, she would document the brief conversations they engaged her in. The result is documented in a wall installation of 30 pencil drawn miniatures and handwritten wall texts. The conversations, which do not correspond to the individual portraits, express how collectively we tend to respond to the face value of the ‘other’. In its playfulness, the work exposes the preconceptions we all have about people we do not know.

Tramlines, 2015
Pencil on paper and wall, animation, 70cm x 200cm

In Tramlines, a seven meter long pencil on paper drawing with looped projection and handwritten wall text, Boswell creates a metaphorical tram journey from her studio in the city’s gentrified centre to its more socio-economically vulnerable periphery. Having been explained the social demographics of the city, the artist began to take her camera on explorations on various tramlines, photographing what she saw, which she then transcribed into the drawing. Over time, the work became a social commentary as well as a richly immersive experience for the artist, and she would title ‘chapters’ of the work as she came to understand the nuances and complexities that exist within our society.

Courtesy of Phoebe Boswell

Special thanks to: Phoebe Boswell, Frederica Boswell, Fabio Lattanzi Antinori, Renee Mussai, Roza Abdul, Sfi Studium (Brahegatan), Rebel Walls for wall papers, Bruno van Orshoven with team at Vidisquare, Sarah Greaves at Murray Edwards College, Cambridge and NCC.