Democracia – Pablo España & Iván Lopez

Pablo España (född 1970) och Iván Lopez (född 1970) De bor i Madrid, Spanien.

Democracia är en konstnärsgrupp som startades 2006. Gruppens medlemmar ingick från slutet av 1990-talet i konstnärsgruppen El Perro och har en bakgrund i spanska subkulturer kring skateboard, graffiti och postpunk.

Democracias/El Perros konst undersöker sociala förhållanden i samhället, oftast i ett urbant perspektiv och utifrån relationen mellan makt och media. Inte sällan belyser de våldets betydelse i denna relation. Detta märks exempelvis i verket Security on Site. Creative Security (2003-05), en kabin i metall och skottsäkert glas som ska kunna ställas ut på offentliga platser där folk upplever en otrygghet och vill komma undan. Till verket hör även en video med dokumentära klipp av aggressiva folkmassor. Den har karaktären av en reklamfilm för behovet av säkerhetskabiner. Säkerheten har dock ett pris. Den som går in i kabinen blir onåbar för världen utanför men blir samtidigt beroende av den för att komma ut igen. Man måste samtidigt både inifrån och utifrån trycka på en knapp för att dörrarna ska öppnas igen. Det man vinner i säkerhet förlorar man också i frihet.

Ytterligare ett verk som tydligt kopplar ihop mediala bilder med makt och våld är installationen med skulpturgruppen Memorial (Serie Democracia) från 2005. Skulpturen visar en mänsklig pyramid av tre nakna män med huvor över huvudena. Vi identifierar genast bilden med tortyrbilderna som läckte ut från Abu Ghraib-fängelset i Irak. I skulpturen ser vi dock inte soldaten Lynndie England triumfera över sina förnedrade fångar, utan gruppen kröns i stället av en skateboardåkare. Till installationen hör även videoverket Skating Carabanchel. Carabanchel var ett ökänt fängelse i Madrid dit Francomotståndare fördes. Idag är fängelset nedlagt och fungerar som ett tillhåll för uteliggare och skateboardåkare. I filmen används de tidigare så ångestladdade fängelsekorridorerna för skateboardåkarnas tricks.

Verket visar på en värld där frihet och tillfredställelse, tvång och förnedring frodas sida vid sida. Nakna kroppar och täckta huvuden förekommer även inom demokratiska samhällen i till exempel slutna initiationsriter inom militär och privata skolor – en förnedring för att bli godkänd. Vilken slags demokrati är det vi vill ge/tvinga på Irak?

Democracia vill låta sina verk vara öppna för en mångfald olika tolkningar, snarare än att entydigt uttrycka en bestämd åsikt. Denna öppenhet kan väcka ett motstånd då verken sällan är enkla men i bästa fall väcker de personliga reflektioner kring några av vårt samhälles svåra frågor.

Verk

All of you are guilty except me – memorial to suicide bomber, 2007
Skulptur med podium, polyester, granit

Placerad på ett podium i granit sitter en man till synes gjuten i brons. Arrangemanget ser ut som ett av många minnesmonument över politiska ledare, krigshjältar, vetenskaps-män eller filosofer. När vi kommer närmare skulpturen ser vi dock att mannen bär ett bälte med sprängladdningar runt magen.

Tränger vi bortom konstverkets omedelbara provokation väcker det viktiga frågor rörande representation, historieskrivning och konventioner kring minnesmonument. Vem är värd att förevigas? Vem får möjlighet att skriva vår kollektiva historia? Vem blir ihågkommen som hjälte och hur kan vi vara säkra på att offret inte i själva verket är förbrytare? Idag hör vi ofta om självmordsbombningar och andra terroristdåd. Dessa fenomen förklaras inte sällan som fundamentalistiskt våld riktat mot liberala värden såsom frihet och tolerans. Är denna påstådda ideologiska motsättning den främsta orsaken bakom dagens transnationella konflikter eller är det en förenklad förklaringsmodell som faktiskt försvårar för dialog att äga rum?