Thomas Hirschhorn

Född 1957 i Schweiz, bor och arbetar i Paris, Frankrike.

Thomas Hirschhorn är en av samtidens mest uppmärksammade konstnärer. Han började sin bana som grafisk designer och hans tidigaste verk under 1980-talet var objekt och former i liten skala, utställda direkt på gatan. Materialen har alltsedan dess varit billiga och enkla – huvudsakligen kartong, papper, tejp, spånplatta, tidningsurklipp, aluminiumfolie och lysrör. Hirschhorns senare verk är som regel omfattande och intensiva, ofta rör det sig om hela rum fyllda av information och avsiktligt visuellt buller.

Ett återkommande tema är monument i olika former. I en serie installationer i olika europeiska städer har han hyllat filosofer som varit betydelsefulla för hans arbete och byggt ett slags tillfälliga monument för att hedra deras minne. Utformningen är olika; från ett enkelt kartongaltare med böcker och flygblad tillägnat Spinoza på en gata i Amsterdam till det uppmärksammade Georges Bataillemonument i tyska Kassel som rymde bibliotek, kiosk och en egen TV-studio. Andra monument har tillägnats filosoferna Gilles Deleuze (i Avignon) och Michel Foucault (i Paris). Ofta påminner monumentens stil om personliga beundrarbrev från en impulsiv, noggrann och påläst supporter, snarare än om officiellt sanktionerade heroiska hyllningar. I en liknande serie monument tillägnade historiska konstnärer har Hirschhorn byggt vad han kallar för ”konstkiosker”, tapetserade med stencilbilder föreställande till exempel de tyska målarna Otto Freundlich och Emil Nolde samt deras verk.

Hirschhorn är också starkt engagerad i samtidsfrågor. Ofta uttrycks både tvivel och oro kring de övergripande system och hierarkier som på olika sätt präglar vår tid och världsordning. I jätteinstallationen World Airport från 1999 undersökte han flygplatsen som oundviklig anhalt för resenärerna i det globala kretsloppet; affärsmän, turister, terrorister. I sitt verk United Nations omvandlade han en minigolfbana till ett kaotiskt sönderbombat slagfält med brända soldater, sönderskjutna fordon och sotiga flaggor i miniatyr. Trots att verket rymmer både leksakshelikoptrar och plastsoldater finns här inget naivt eller några spår av road ironi. Snarare präglas verket av en rasande vrede över att de enskilda medborgarna sällan är huvudaktörer i den globala politiken, utan snarare dess offer.

Verk

Concretion Re, 2007, installation, blandteknik

Just krigets fasor och fysiska verklighet, i kombination med referenser till en förebild som den spanske målaren Goya, är något som präglar det verk som visas på Göteborgs Konsthall. En av utgångspunkterna för installationen Concretion Re är det pågående kriget i Irak och bristen på mänsklig närvaro i den statsapparat som ligger bakom konflikten. Verket är ett brutalt upplevelserum och rymmer en mängd bilder av krigets förödande konsekvenser – döda människor med illa tilltygade kroppar, detaljer av svåra sår, skador, sjukdomar. I de montrar som verket rymmer finns också porrtidningar, kanske som en påminnelse om vår tids kortslutning mellan ideal, livsstil, konsumtion och våld.

Thomas Hirschhorn är försiktig med entydiga förklaringar till sina verk, men säger om verket Concretion Re:

”Jag har inte gett upp och jag har inte försonats. (…) Jag försöker uppnå precision i mina arbeten; men trots detta vill jag arbeta i omåttlighet, överarbeta med intensitet och i tumult. Det är det enda sättet för mig att åstadkomma ett arbete i kaos, för att klargöra och konfrontera det bottenlösa djupet av det avskyvärda. Jag vill ge form åt det nödvändiga och oemotståndliga kravet på att varje sår ska vara mitt sår. Varje död är min död. Varje olikhet är min olikhet. Varje orättvisa är min orättvisa. Varje sorg är min sorg.”