Verkpresentation

I utställningen presenterade 24 verk, varav flera utgör serier som består av flera verk. Utställningen omfattade främst video, collage, fotografi, text- och installationsverk.

Oktogonen

Nr 1
Lighthouse, 1987-2001, videoloop
Installationen består av en TV placerad ovanpå en aluminiumställning visar två skilda sidor av verkligheten: den offentliga och den privata. Bildmaterialet är av olika karaktär. Det ena är dokumentärt material från den jugoslaviska/kroatiska statliga TV-kanalen och visar händelser som anses vara av stor historisk betydelse. Det andra är Sanja Ivekovićs privata videofilmer som skildrar henne och hennes familj. Både formen och hur bilderna visas för tankarna till en fyr. Fem sekunder av videobilder följds av fem sekunder svart bild. Varje sekvens visar tre ”blinkningar”.

Stora Salen

Nr 2
NGO Report, 34 sidor, 1998-2005
Verket består av den årliga rapporten som landets kvinnoorganisationer ger ut om situationen för kvinnor i Kroatien. Den är koordinerat av gruppen för kvinnors mänskliga rättigheter: B.a.b.e (Be active, be emanicipated/var aktiv, var emanciperad). Rapportens försättssida är uppsatt på väggen och övriga sidor är spridda i utställningen.

Nr 3
GEN XX, 1997-2001
Under arbete
Projektet GEN XX består av en serie fotografiska verk, vilka publicerades i flera kroatiska tidskrifter under åren 1997-98. Bilderna visar välkända fotomodeller och läses vid en första anblick som annonser, men vid närmare betraktande kan man se att en text lagts till, med namnen på kvinnor som deltog i den antifascistiska kampen under andra världskriget. Dessa kvinnor som samtliga var utnämnda till nationella hjältinnor var välkända för den generation som växte upp under den socialistiska perioden i det gamla Jugoslavien, men är idag bortglömda.

Sanja Ivekovic’s egen mamma, Nera Safaric, finns representerad med ett autentiskt fotografi som visar henne två år innan hon fängslades och skickades till koncentrationslägret Auschwitz. Där blev hon kvar i tre år fram till befrielsen.

Texterna om hjältinnorna är tagna från boken Žene Hrvatske u narodnooslobodilackoj borbi (Kroatiska kvinnor under frihetskriget). Graficki Zavod Hrvatske, Zagreb, 1955.

SYSTRARNA BAKOVIĆ
Anklagade för anti-fascistisk verksamhet.
Torterades och avrättades i Nova Gradiska 1942.
Döda vid 21 respektive 24 års ålder.

ANKA BUTORAC
Anklagad för anti-fascistisk verksamhet.
Torterades och avrättades i Kostajnica 1942.
Död vid 36 års ålder.

NADA DIMIĆ
Anklagad för anti-fascistisk verksamhet.
Torterades och avrättades i Nova Gradiska 1942.
Död vid 19 års ålder.

LJUBICA GEROVAC
Anklagad för anti-fascistisk verksamhet.
Begick självmord vid tillfångatagandet.
Död vid 22 års ålder.

DRAGICA KONCĂR
Anklagad för anti-fascistisk verksamhet.
Torterad och avrättad i Zagreb 1942.
Död vid 27 års ålder.

NERA ŠAFARIĆ
Förföljd på grund av anti-fascistisk verksamhet.
Arresterades i Crikvenica 1942 och fördes till koncentrationslägret i Auschwitz från vilket hon frigavs 1945.
Arresterad vid 23 års ålder

Nr 4
Personal Cuts, video 3.40 minuter, 1982
I denna video ser vi en kvinna som klipper hål i en svart nylonstrumpa som täcker hennes huvud. Varje klipp följs av en kort filmsekvens från TV-dokumentären Jugoslaviens historia. När kvinnas ansikte är helt fritt slutar filmen.

Nr 5
Teckningar, 1981-82
Tito’s Dress
Take your Choice
Let’s Dance Togehter
Mother and Child
Pattern of This Season
Divorced

Nr 6
Triangle, 1979, fotografi- och textdokumentation av en performance.
Triangle är en performance som Sanja Iveković genomförde i maj 1979 på sin balkong under ett av president Titos stadsbesök i Zagreb.

Handlingen, som äger rum i samband med president Titos besök i staden, utvecklas till ett samspel mellan tre personer:
1. en person som står på taket till höghuset mittemot
2.  en polis nere på gatan
3. jag själv uppe på balkongen

Balkongens betongkonstruktion gör att endast personen på taket kan se vad jag sysslar med. Jag antar att denne är utrustad med kikare och walkie talkie. Jag noterar att även polisen på gatan har en walkie talkie.
Handlingen börjar med att jag sätter mig på en stol ute på balkongen. Jag dricker whisky, läser en bok och låtsas onanera. Efter en stund ringer polisen på dörren och kräver att »personer och föremål ska avlägsnas från balkongen.«

Sanja Iveković
Zagreb, Savska 1, 10 maj 1979

Nr 7
Structure, 1976-76
Verket består av 10 fotografier som är hämtade ur dagstidningar och tidsskrifter. Varje fotografi har kopierats 10 gånger och varje bild visas med en av tio olika bildtexter. Det sätt som fotografierna presenteras på hänvisar till modernismens formspråk. Detta måleri företräddes huvudsakligen av manliga konstnärer och för dessa var främst formen och strukturen det viktiga, inte innehållet. Iveković intar i sitt konstnärskap ett annat förhållningssätt till konsten. Genom att använda samma formspråk som modernisterna blir verket en kritisk kommentar till detta måleri.

Bildtexterna säger:
Hon kommer försöka att bli mor.
Hennes liv är fyllt av lidande.
Ingen har anklagat henne ännu.
Hon är uttråkad av rollen som snäll flicka.
Hon väntar fortfarande på att hennes herre ska återvända.
Hon var helt okänd för ett år sedan.
Hon älskar att handarbeta ibland.
Ingen har anklagat henne ännu.
Hon lärde sig hur man gör sig vacker.
Hon avrättades av en exekutionspluton för att hon ansågs vara partisan.
Hon finner tröst på hästkapplöpningarna.

Nr 8
Novi Zagreb (People Behind the Windows), 1979
Till grund för denna bild har Iveković använt en officiell tidningsbild från när den jugoslaviske presidenten Tito och hans fru besökte Zagreb 1979. Liksom i verket Structure rymmer verket Novi Zagreb en kommentar till modernismens måleri. Här har Iveković färglagt de fönster där det finns människor som betraktar hur Titos bil åker förbi på gatan nedanför – en tämligen slumpmässig struktur. Av säkerhetsskäl var det förbjudet för folk att stå på sina balkonger när presidenten åkte förbi.

Nr 9
Tito’s Album, 1979
Albumet är fyllt med fotografier från dagspressen med bilder av Jugoslaviens dåvarande president Tito. Bilderna är handkolorerade av Sanja Iveković.

Nr 10
Double Life, 1975
Ursprungligen består serien av 62 par med bilder från åren 1959-1975.
Serien består av bildpar där den ena bilden föreställer Sanja Iveković själv mellan åren 1953-1975. Den andra bilden visar bilder på kvinnor, hämtade från olika damtidningar. Bilderna har parats ihop utifrån formella likheter som personernas poser, föremål i bilden, platser eller situationer. Samtliga bilder är daterade och innehåller en kort rad om vem som avbildas och i vilket sammanhang bilderna på Iveković’ togs.

Från vänster till höger
• September 1962. På kafé ”Kavkas”.
AMICA, juli 1975.
• September 1969. Semester på Silba.
SVIJET, november 1976.
• November 1966. Med Radoslav på balkongen på Savskagatan.
GRASIA, november 1975.
• Silba 1969/1970. Nyårsafton.
GRASIA, juli 1975.
• Zima 1971. I ateljen skissande på affischen ”Bio 5”.
ELLE, september 1975.
• November 1974. På morgonen i min lägenhet på Savskagatan.
GRAZIA, oktober 1975.
• September 1975. Hemma i min lägenhet. Jag tittar på TV.
MARIE CLAIRE, oktober 1975.
• September 1975. Chavanne, Schweitz. I konstnärskollektivet Impacts ateljé.
MARIE CLAIRE, oktober 1975.
• September 1975.
AMICA, maj 1975.
• Oktober 1975. I köket.
ELLE, december 1975.
• Zagreb, oktober 1975.
BRIGITTE, oktober 1975.

Nr 11
Figure & Ground, 2005-2006
Serien består av 8 bildpar. Iveković har kombinerat provocerande fotografier från ett modereportage ur den brittiska tidningen The Face (nr 56, september 2001) med dokumentära bilder från liknande krigshärdar varifrån modereportaget hämtat sin inspiration. De dokumentära bilderna är från Der Spiegel, Newsweek, Time, Vjesnik samt Internet. I historiens ljus kan man ställa sig frågan om ett liknande modereportage som ju publicerades samma månad som attacken den 11 september hade kunnat publiceras senare. En annan fråga är om modellerna hade kunnat vara män?

Nr 22
Alice, waiting for the revolution, 1982

Inre Galleriet

Nr 12
Sweet Life, 1975-76
Ursprungligen består serien av 21 sidor
Serien består av collage där bilderna dels är hämtade från dagspressens skandalkolumner. dels från Ivekovićs privata album. Genom att konfrontera kändisbilder med sina egna privata fotografier berör Iveković med verket frågor kring identitet.

Nr 13
Tragedy of a Venus, 1975
Ursprungligen består serien av 20 par med bilder från 1949-1975
Den ena bildhalvan visar tidningsbilder föreställande Marilyn Monroe. Dessa har de ursprungliga bildtexterna kvar, texter som i många fall även kopplar an till den andra delen av bildparet – bilder hämtade ur konstnärens privata album.

Bildtexter från vänster till höger:
• Svår barndom
• Ett liv av drömmar
• Redan i kändiskretsar
• Sedan barndomen är hon besatt av havet
• Fortfarande långt ifrån äran
• De kallar henne tigrinna
• Mer än vänner
• Hon valde Di Maggio
• Många sömnlösa nätter
• Trevliga och otrevliga telefonsamtal: väntar alltid på någonting
• Sex appeal som det viktigaste vapnet
• Ögon lika vidöppna som Alice
• Det viktigaste ögonblicket i hennes karriär: Marilyn Monroe dagarna innan inspelningen av “Niagara”
• Med fingret på läpparna: ett tecken på förställning eller på att inte begripa

Nr 14
Bitter Life, 1975
Serien består ursprungligen av 27 sidor med bilder från 1949-1975. I bildparen har Iveković hämtat den ena bilden från tidningars och tidskrifters sidor om olyckor och brottslighet. Den andra bilden kommer från konstnärens privata fotoalbum.

Nr 15
Paper Women, 1976-1977
Serien består av bilder från olika damtidningar som Sanja Iveković på olika sätt har gjort åverkan på. Från några bilder har hon rivit bort bitar, andra har hon rispat eller stuckit hål på. Det handgripliga attackerandet av bilderna skapar en känsla av obehag.

Nr 16
Instructions No.1, 1976
Video, 6 minuter
I Instructions No. 1 ritar Sanja Iveković pilar i sitt ansikte som markerar linjer och riktning för ansiktsmassage. När ansiktet är fyllt med pilar börjar hon massera sig själv, vilket gör att färgen smetas ut och den ansiktsmassage som är ämnad för att försköna ansiktet i stället smutsar ned det.

Nr 17
Make Up – Make Down, 1976
Video, 9 minuter
Sanja Iveković har filmat hur hon sminkar sig själv men genom att hon saktat ner tempot i filmen och inte heller låter oss se själva ansiktet, skildras sminkningen som en ritual.

Röda Rummet

Nr 18
Lost & Found, 2003-04
I det forna Jugoslavien hade många affärer namn som kopplade an till den socialistiska ideologin såsom Stolthet (Ponos), Solidaritet (Solidarnost) eller Frihet (Sloboda). Efter kriget och Jugoslaviens sammanbrott har många etablissemang bytt namn. Den populära biografen Kino Balkan i Zagrebs centrum heter exempelvis numera Kino Europa. Verket består av två diabildsprojektioner som parallellt visar bilder på butikernas namn under den socialistiska perioden och samma butikers nutida, mer internationella namn.

Nr 19
Ponos, 2003
Verket består av den neonskylt som hängde ovanför entrén till en tygaffär som på 90-talet bytte namn från Ponos, vilket betyder stolthet, till Terranova. Fasaden till denna butik förekommer också i verket Lost & Found.

Långa Galleriet (Innanför det röda rummet)

Nr 20
Nada Dimić File, 2000-2001
Verket Nada Dimić File utgår från material som berättar om Nada Dimić, en ung kvinna som 1941 gick med i den första gruppen partisaner som bildades i Kroatien. De jugoslaviska partisanerna var den största motståndsrörelsen som stred mot axelmakterna på Balkan under Andra Världskriget. Nada Dimić fängslades och avrättades efter tortyr 1942, bara 19 år gammal. Hon blev efter kriget utsedd till nationell hjältinna och hennes namn användes i propagandasyften.

Senare döptes en textilfabrik efter henne och verket Nada Dimić File beskriver den historiska utvecklingen för denna fabrik, samt visar några av de kläder som tillverkades där. Under 1990-talet döptes fabriken om till Endi International, privatiserades och köptes av en advokat, tillika konservativ politiker som agerat försvarsadvokat för krigsförbrytare i Haagdomstolen. Fabriken är numera nedlagd.

Verket beskriver den transformering av ideologi som skett på Balkan, liksom i stora delar av Europa, när marknadskrafterna fått friare spelrum.

Långa Galleriet (första rummet t.h. i stora salen)

Nr 21
Rohrbach Living Memorial, 2005
Installationen baseras på en aktion den 2 juli 2005 i den österrikiska orten Rohrbach. Iveković hade blivit inbjuden till en regional festival i Österrike där villkoret var att hon skulle involvera den lokala befolkningen. Hon valde att bjuda in Rohrbachs invånare för att rekonstruera ett dokumentärt fotografi av romer och sinti som väntar på transport till koncentrationsläger under Andra Världskriget. Aktionen i juli 2005 koordinerades av kvinnoorganisationen Frauentreffpunkt/Rohrbach. Installationen består av en videofilm från detta tillfälle, dokumentära bilder från Andra Världskriget och en publikation med ett antal intervjuer med de som deltog i aktionen i juli 2005.
Iveković vill med sitt verk lyfta fram att även romer och sinti var offer i Förintelsen. Detta är grupper som ofta glöms bort.

(Sinti är en folkgrupp som idag primärt finns i de tysktalande länderna. Sintigruppen började sin vandring från Indien tidigare än romerna. De har ett eget språk som skiljer sig från romanes).

Trapphuset

Nr 23
General Alert (Soap Opera), video, 5 minuter. 1995
Filmen visar klipp från de sändningar som den kroatiska TV-kanalen HTV visade då de sista bomberna föll över Zagreb år 1995. Kanalen sände en spansk såpopera textad på kroatiska. Samtidigt rullade en textremsa med uppmaningen OPĆA OPASNOST ZAGREB (ALLMÄN BEREDSKAP ZAGREB) på skärmen.

Nedanför trappan mot museet

Nr 24
Women’s House (”Sunglasses”), 2002-2004
Sunglasses är en del av projektet Women’s House (1998-2004) där Sanja Iveković belyser våld mot kvinnor. Projektet Women’s House har ägt rum i olika städer: Zagreb, Bangkok, Luxemburg och Pristina. Sunglasses består av en serie collage där hon använder reklam från olika kända solglasögontillverkare. På dessa har Iveković skrivit berättelser från kvinnor som utsatts för misshandel i hemmet och sökt skydd på kvinnojourer. Collagen har varit publicerade som affischer, i tidningar och tidskrifter, och som utställningsbilder.

MICHAELA, 34 ÅR, SERB, GIFT, 1 BARN
I början trodde jag att hans svartsjuka var ett tecken på kärlek, så jag struntade i hans våld. Jag älskade honom och trodde att det skulle upphöra efter en tid. Med kriget blev det emellertid värre. Min nationalitet blev ett nytt skäl för honom att misshandla mig. Jag är serb och han är muslim. Jag genomled ett helvete. Han tog hem sina krigskamrater och tvingade mig att kyssa deras stövlar. De kallade mig en serbisk hora. Efter att ha legat 12 dygn på sjukhus bestämde jag mig för att ta mitt barn och lämna honom. Jag är på en kvinnojour nu och hoppas kunna förändra mitt liv.

MARICA, 39 ÅR, KROAT, GIFT, 2 BARN
Jag gifte mig då jag var 25 år och har två barn. Jag har redan varit på kvinnojouren i fem månader. Min man har terroriserat mig och mina barn i 15 år. Nu är vi skilda. Han betalar inget underhåll. En gång misshandlade han min dotter svårt och hon försökte sedan ta livet av sig. Efter det beslutade jag mig för att lämna honom.

ANA, 41 ÅR, KROAT, GIFT, 3 BARN
För mig är det svårt att erkänna att jag har blivit misshandlad. Jag kan inte stå ut med tanken att jag inte lämnade honom tidigare. Det svåraste att hantera är minnet av den dag då min sjuåriga dotter ställde sig emellan oss och bad honom: ”Snälla, slå henne inte. Snälla, gör det för min skull”. Jag kände mig hjälplös och värdelös som mor. Nu försöker jag göra det bästa för att reparera och skapa en lycklig barndom för mina barn.

BISERKA, 32 ÅR, KROAT, GIFT, 3 BARN
Efter fem år av psykisk och fysisk misshandel kunde jag inte längre stanna kvar hos min man. Han brukade hota med att skjuta sig själv och säga att det var mitt fel. Han brydde sig aldrig om vårt fyraåriga barn. Efter att han slagit mig gul och blå befallde han mig: ”Tvätta dig i ansiktet. Jag vill se mitt mästerverk”. Vi har nu bott på kvinnojouren i tre månader.