Ljudkonstverket Unidentified object

 

Verket Unidentified object av Jacques Zadig, som han själv kallade för en phonomobil, är förmodligen det första ljudverk som visats på Göteborgs Konsthall. Ljudverket hängde från taket i Stora salen och bestod av en tefatsliknande plexiglasbehållare full av sladdar och högtalare.

Ur högtalarna hördes en bandloop med en collagekomposition som bestod av 15 sekunder tidsignal, syndabekännelsen dubbelexponerad med Beatles All you need is love i 100 sekunder, tal av Adolf Hitler i 27 sekunder, A day in the Life med Beatles dubbelexponerat med tal av Lyndon B. Johnson i 80 sekunder, Sven-Ingvars låt Jag ringer på fredag i 15 sekunder, ljudet av en geigermätare i 23 sekunder, ljudet av stressade lärare dubbelexponerat med Everybody needs somebody to love med Solomon Burke i 60 sekunder, skrattande människor, skönhetsreklam för Rakos i 25 sekunder, sportreferat i 35 sekunder, människor som skrattar, börsnoteringar dubbelexponerat med kanondunder i 57 sekunder, människor som skrattar, tal av Eisenhower i 20 sekunder, människor som skrattar, röst som läser statistik över upprustningen 20 sekunder, ljudet av en atombombsexplosion 8 sekunder, citat av Napoleon XIV i 40 sekunder, skrattande människor,  citat av Napoleon XIV i 28 sekunder, skrattande människor, Something happens to me med Nat King Cole 30 sekunder, upprepning av Something happens to me dubbelexponerat med tal av Charles de Gaulle i 60 sekunder, rasistiska kommentarer och skrik i 18 sekunder, nyhetsrapportering om Mellanösternkonflikten i 27 sekunder, information om Beatles i 20 sekunder, människor som skrattar, Beatles When I’m sixty four dubbelexponerat med tal av Lyndon B. Johnson i 62 sekunder, försvarspropaganda i 15 sekunder, tal av Eisenhower 7 sekunder, tal av Hitler 33 sekunder, människor som skrattar, Jag ringer på fredag i 30 sekunder, människor som skrattar, Eisenhower i 10 sekunder, människor som skrattar, krigslarm i 5 sekunder, Napoleon XIV, människor som skrattar, fredsvisa av Donovan i 23 sekunder, hundar som skäller 7 sekunder och Fröken ur.

Dåtidens kritiker nämnde alla detta främmande inslag i utställningen men ingen omskriver det på samma sätt som övriga konstverk, utan behandlar det mest som ett upptåg.  Rolf Anderberg skriver något motsägelsefullt i Göteborgs-Posten “Han har också gjort en sådandär grej i plast med bild och ljudcollages som man sett så mycket av nu och inte har något mer att säga. Hans verk bidrar ändå till stämningen. Den är något ovanligt i konstsammanhang och borde kunna locka en annan publik än den estetiskt orienterade.”