Warmwind

1970.03.26 - 1970.04.12

Konstnärer

Sidney Goodman, Howard Kanowitz, Alex Katz, Lowell Nesbitt, Ed Ruscha, Roy Schnackenberg.

Sammanfattning

Warmwind var en samlingsutställning som presenterade den, enligt curatorn Anders Bergh, nya realism som vuxit fram inom amerikansk bildkonst. En annorlunda aspekt med utställningen var att verken bara visades i reproduktion – något vissa kritiker var mycket kritiska till medan andra menade att det i detta fall inte hade någon större betydelse. Konstverken presenterades huvudsakligen med svartvita fotoreproduktioner på vägg men även med diabildsspel i färg.

I Göteborgs-Posten den 31 mars 1970 skrev Rolf Anderberg:
“På Konsthallen i Göteborg hänger det nu fotografier. Men det är inte en fotografutställning utan en konstutställning. Fotografierna återger målningar, som i sin tur är gjorda efter fotografier. (…) Konstnärerna har själva tagit de fotografier som de målat av. Hänger ni med nu? Sedan har de själva fotograferat av sina målningar, i litet format, och skickat dem till Sverige. Där har dessa fotografier förstorats upp och hänger nu på Konsthallen här.”

Tullan Fink skrev den 10 april 1970:
“för dessa bilder av bilder som utställningen avhandlar är Konsthallen knappast rätt forum. Den har tidigare för denna del av landet varit det centrum som visat de flesta internationella utställningarna av levande konst. En viktig impulsgivare av det slag som är förutsättingen för ett vital konstliv. Om den i fortsättningen ska kunna fylla denna viktiga funktion räcker det naturligtvis inte med att man visar surrogat för bilder eller annat sekundärt.”

Till verken hade Bergh, tillsammans med Lars Hansson och Magnus Hedlund skrivit poetiska texter, som även presenterades i katalogen.

I katalogen skrev Anders Bergh:

“Den senaste amerikanska konsten har en “objektivitet” som man knappast finner någon annanstans. Ett sätt att ställa sig i vägen som är en direkt följd av den situation den är framkommen ur. Formellt finns det för närvarande två eller möjligen tre olika dialekter som är dom dominerande. På ena sidan finns inom skulpturen den strukturellt “kyliga”, den fruktansvärt reducerade och enkla “primary structures” som just nu urartat till tunnlar under Nevadaöknen eller utsågade spår genom istäckta sjöar. Och inom måleriet Minimal Art eller ABC-målarna.

En annan riktning som hittills varit föremål för mindre intresse, kanske på grund av en ojämnare gruppering, är den amerikanska nyrealismen, eller kanske snarare den nyaste neo-realismen. (Popen uppfyllde begreppet nyrealism på ett bättre sätt genom att den realiserade dom krav på realism som den tidigare expressionismen började falla undan för).”