Verkförteckning

Verk i utställningen

Xavier Veilhan utgår i sina verk från former och objekt som vi känner igen, men använder främmande material och skalor. Genom att härma verkligheten, ta objekten ur dess naturliga sammanhang och reducera till en förenklad form, får han oss att ifrågasätta vad vi egentligen ser och hur vi ser det. I glappet mellan det kända och det främmande möter vi en utopisk värld av nya betydelser.

Det första verket som möter betraktaren i Konsthallens oktogon är Skelettet (1999). Utgångspunkten var ett intresse för kroppens struktur och mekanik som överfördes till detta rottingarbete, gjort efter Veilhans teckningar.

I verket Skogen (1998) lockas besökarna in i en stiliserad version av naturen. Genom att täcka Konsthallens golv och väggar med filt och stamliknande cylindrar är hans intention att framkalla känslan och den fysiska upplevelsen av att vara i en skog, att placera åskådaren i en på en gång välkänd och för rummet oväntad miljö. Längst in i skogen möter åskådaren Noshörningen (2000) – en knallröd skulptur i naturlig storlek.

Utan titel (Studion) hör till ett av Xavier Veilhans äldre verk och visades för första gången på galleri Andréhn-Schiptjenko 1993. Liksom i Skogen utnyttjar han kontrasten mellan de olika materialen. Musikstudions matta grönmålade innehåll ställs mot de högblanka, oranga väggskärmarna.

I utställningen visas också ett av Xavier Veilhans ljusverk – Vägen. Här har Veilhan omskapat lågupplöst film från dess egentliga digitala format till analogt. Det analoga formatet projiceras genom ett nät av 1024 glödlampor, där varje lampa motsvarar en pixel i den digitala filmen. Avståndet mellan åskådaren och projiceringen påverkar direkt åskådarens uppfattning av verket och fokus förändras.

I trappan till Konstmuseet visas Xavier Veilhans senaste verk Filmen om Japan (2001). Verket filmades på CCA, Center for Contemporary Art i Kitakyushu, Japan och visar bl.a. några av Veilhans skulpturverk. Scenerna präglas av en grafisk enkelhet och ger intryck av en blandning av futuristisk ritual och 20-talets experimentella balettscen från Paris.

Verkförteckning

Le Rhinocéros, 1999 (Noshörningen)
Painted polyester resin
Centre Georges Pompidou, Collection Musée National d’Art Moderne, Paris

La Forêt, 1998 (Skogen)
Fabric, wood and paper
Exhibition copy courtesy of Mamco, Musée d’Art Moderne et Contemporain, Geneva, Xavier Veilhan.

Sans titre (Le Studio), 1993 (Utan titel (studion))
Wood, fabric, acrylic paint, cables and vinyl panels.
Andréhn-Schiptjenko and Xavier Veilhan

Le Squelette, 1999 (Skelettet)
Wicker work
Xavier Veilhan

Tableaux lumineux No 4: La Route, 2001  (Ljusverket – Vägen)
Light box
ARCO foundation, Madrid and Galeria Javier Lopez, Madrid

Le Film du Japon, 2002 (Japan)
8’ DU film
Courtesy of Center for Contemporary Art, CCA Kitakyushu, Japan, Anna Sanders Films, France and Xavier Veilhan