Ann Eringstam

Ann Eringstam, född 1977 i Växjö, visar genom sina verk den problematik som uppstår när våra idealbilder ställs mot den faktiska verkligheten. Hon arbetar med fotografi, video och text i arbeten som diskuterar begrepp som identitet, norm och idealbild. Hon utgår ofta från vad det innebär att i verkligheten försöka leva upp till massmedias idealiserade bild av människan. Vilken funktion har sökandet efter det ideala i våra liv?

Ett annat spår i Ann Eringstams konst rör aspekter av text och textförståelse. Förmågan att läsa text är för Eringstam en norm i samtidskonsten. Hon tycker att det blir ett problem i den stund konstnären förutsätter att betraktaren kan ta till sig text för att få en inblick i kontexten bakom.

I flera verk har hon visualiserat dyslektikerns erfarenhet av den skrivna texten. På grund av sin egen dyslexi har Eringstam stora svårigheter med att läsa och skriva engelska, trots att hon kan hantera språket rent muntligt. I utställningskatalogen har Eringstam med en text som åskådliggör hur det kan vara för den som inte kan ta till sig skrift.

I videoinstallationen Play Dead iakttar betraktaren barnet i lekar som är direkta reaktioner på våldsscener ur filmens värld. Verket anspelar på glorifieringen av våldet och barnet intar rollen som både våldsutövare och offer. Vad händer när ett barn möter filmmediets romantiserade ondska? Är leken barnets sätt att bearbeta upplevelserna från filmerna?

Verket pendlar mellan lek och våld. För många av västvärldens barn utgör filmernas beskrivningar de enda erfarenheterna av våld och död. Film erbjuder en förenklad världsbild där allt är svart eller vitt. Den känslomässiga relationen till den som deltar i eller utsätts för våldet uteblir. Det som händer är ju ”bara på film”. Men är det så även för barnet?

Play Dead, Golvprojektion loop 4.20 min
Play Dead II, väggprojektion, loop 3.20